Zabura 139
1 Don mai bi da kaɗe-kaɗe. Ta Dawuda. Zabura ce. Ya Ubangiji, ka bincike ni ka kuwa san ni.
För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
2 Ka san sa’ad da na zauna da sa’ad da na tashi; ka san tunanina daga nesa.
Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 Ka san fitata da kuma kwanciyata; ka saba da dukan hanyoyina.
Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
4 Kafin in yi magana da harshena ka santa gaba ɗaya, ya Ubangiji.
Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
5 Ka kewaye ni, gaba da baya; ka sa hannunka a kaina.
Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
6 Irin wannan sanin game da ni ya fi ƙarfin magana, ya fi ƙarfi in gane.
En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
7 Ina zan tafi daga Ruhunka? Ina zan gudu in tafi daga gabanka?
Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
9 In na tashi a fikafikan safiya, in na sauka a gefe mai nisa na teku,
Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
10 can ma hannunka zai bishe ni, hannunka na dama zai riƙe ni gam.
så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
11 In na ce, “Tabbatacce duhu zai ɓoye ni haske kuma zai zama dare kewaye da ni,”
Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
12 duhu ma ba zai zama duhu gare ka ba; dare zai haskaka kamar rana, gama duhu ya yi kamar haske gare ka.
så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
13 Gama ka halicci ciki-cikina; ka gina ni gaba ɗaya a cikin mahaifar mahaifiyata.
Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
14 Ina yabonka domin yadda ka yi ni abin tsoro ne da kuma abin mamaki; ayyukanka suna da banmamaki, na san da haka sosai.
Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
15 Ƙasusuwana ba a ɓoye suke a gare ka ba sa’ad da aka yi ni asirce. Sa’ad da saƙa ni gaba ɗaya a zurfafan duniya.
Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
16 Idanunka sun ga jikina marar fasali; dukan kwanakin da aka tsara mini a rubuce suke a littafinka kafin ɗayansu yă kasance.
Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
17 Tunaninka suna da daraja gare ni, ya Allah! Yawansu ba su da iyaka!
Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
18 A ce zan iya ƙirgansu, za su fi yashin teku yawa. Sa’ad da na farka, ina nan tare da kai har yanzu.
Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
19 Da kawai za ka kashe mugaye, ya Allah! Ku rabu da ni, ku masu kisankai!
Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
20 Suna magana game da kai da mugun nufi; maƙiyanka suna ɗaukan sunanka a banza.
de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
21 Ba ina ƙin masu ƙinka ba, ya Ubangiji, ina kuma ƙyamar waɗanda suke tayar maka ba?
Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
22 Ba ni da wani abu da nake musu sai kiyaye kawai; na ɗauke su abokan gābana.
Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
23 Ka bincike ni, ya Allah ka kuma san zuciyata; ka gwada ni ka kuma san damuwata.
Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
24 Duba ko akwai wani laifi a cikina, ka bishe ni a madawwamiyar hanya.
och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
