Zabura 139
1 Don mai bi da kaɗe-kaɗe. Ta Dawuda. Zabura ce. Ya Ubangiji, ka bincike ni ka kuwa san ni.
En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.
2 Ka san sa’ad da na zauna da sa’ad da na tashi; ka san tunanina daga nesa.
Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.
3 Ka san fitata da kuma kwanciyata; ka saba da dukan hanyoyina.
Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.
4 Kafin in yi magana da harshena ka santa gaba ɗaya, ya Ubangiji.
Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.
5 Ka kewaye ni, gaba da baya; ka sa hannunka a kaina.
Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.
6 Irin wannan sanin game da ni ya fi ƙarfin magana, ya fi ƙarfi in gane.
Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.
7 Ina zan tafi daga Ruhunka? Ina zan gudu in tafi daga gabanka?
Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?
Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol h7585)
9 In na tashi a fikafikan safiya, in na sauka a gefe mai nisa na teku,
Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
10 can ma hannunka zai bishe ni, hannunka na dama zai riƙe ni gam.
Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
11 In na ce, “Tabbatacce duhu zai ɓoye ni haske kuma zai zama dare kewaye da ni,”
Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.
12 duhu ma ba zai zama duhu gare ka ba; dare zai haskaka kamar rana, gama duhu ya yi kamar haske gare ka.
Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
13 Gama ka halicci ciki-cikina; ka gina ni gaba ɗaya a cikin mahaifar mahaifiyata.
Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.
14 Ina yabonka domin yadda ka yi ni abin tsoro ne da kuma abin mamaki; ayyukanka suna da banmamaki, na san da haka sosai.
Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.
15 Ƙasusuwana ba a ɓoye suke a gare ka ba sa’ad da aka yi ni asirce. Sa’ad da saƙa ni gaba ɗaya a zurfafan duniya.
Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.
16 Idanunka sun ga jikina marar fasali; dukan kwanakin da aka tsara mini a rubuce suke a littafinka kafin ɗayansu yă kasance.
Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.
17 Tunaninka suna da daraja gare ni, ya Allah! Yawansu ba su da iyaka!
Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!
18 A ce zan iya ƙirgansu, za su fi yashin teku yawa. Sa’ad da na farka, ina nan tare da kai har yanzu.
Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.
19 Da kawai za ka kashe mugaye, ya Allah! Ku rabu da ni, ku masu kisankai!
Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.
20 Suna magana game da kai da mugun nufi; maƙiyanka suna ɗaukan sunanka a banza.
Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.
21 Ba ina ƙin masu ƙinka ba, ya Ubangiji, ina kuma ƙyamar waɗanda suke tayar maka ba?
Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.
22 Ba ni da wani abu da nake musu sai kiyaye kawai; na ɗauke su abokan gābana.
Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.
23 Ka bincike ni, ya Allah ka kuma san zuciyata; ka gwada ni ka kuma san damuwata.
Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;
24 Duba ko akwai wani laifi a cikina, ka bishe ni a madawwamiyar hanya.
Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.
