Zabura 130

1 Waƙar haurawa. Daga cikin zurfafa na yi kuka gare ka, ya Ubangiji;

En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.

2 Ya Ubangiji, ka ji muryata. Bari kunnuwanka su saurara ga kukata ta neman jinƙai.

Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

3 In kai, ya Ubangiji, za ka lissafta zunubai, Ya Ubangiji, wa zai tsaya?

Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

4 Amma tare da kai akwai gafartawa, saboda haka ake tsoronka.

Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

5 Zan jira Ubangiji, raina zai jira, kuma a cikin maganarsa na sa zuciyata.

Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

6 Raina na jiran Ubangiji fiye da yadda mai tsaro yakan jira safiya, fiye da yadda mai tsaro yakan jira safiya.

Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

7 Ya Isra’ila, sa zuciya ga Ubangiji, gama tare da Ubangiji akwai ƙauna marar ƙarewa kuma tare da shi akwai cikakkiyar fansa.

Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.

8 Shi kansa zai fanshi Isra’ila daga dukan zunubansu.

Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.