Zabura 129

1 Waƙar haurawa. Sun yi mini danniya ƙwarai tun ina ƙarami, bari Isra’ila yă ce,

En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

2 sun yi mini danniya ƙwarai tun ina ƙarami, amma ba su yi nasara a kaina ba.

mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

3 Manoma sun nome bayana suka yi kunyoyinsu da tsayi.

På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

4 Amma Ubangiji mai adalci ne; ya’yantar da ni daga igiyoyin mugaye.

Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

5 Bari dukan waɗanda suke ƙin Sihiyona a juye da su baya da kunya.

De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

6 Bari su zama kamar ciyawa a kan rufi, wadda takan bushe kafin tă yi girma;

De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

7 da ita mai girbi ba ya iya cika hannuwansa, balle wanda yake tarawa yă cika hannuwansa.

ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

8 Kada masu wuce su ce, “Albarkar Ubangiji ta kasance a kanku; muna sa muku albarka a cikin sunan Ubangiji.”

och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."