Zabura 129

1 Waƙar haurawa. Sun yi mini danniya ƙwarai tun ina ƙarami, bari Isra’ila yă ce,

En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

2 sun yi mini danniya ƙwarai tun ina ƙarami, amma ba su yi nasara a kaina ba.

De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

3 Manoma sun nome bayana suka yi kunyoyinsu da tsayi.

De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

4 Amma Ubangiji mai adalci ne; ya’yantar da ni daga igiyoyin mugaye.

Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

5 Bari dukan waɗanda suke ƙin Sihiyona a juye da su baya da kunya.

Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

6 Bari su zama kamar ciyawa a kan rufi, wadda takan bushe kafin tă yi girma;

Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

7 da ita mai girbi ba ya iya cika hannuwansa, balle wanda yake tarawa yă cika hannuwansa.

Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

8 Kada masu wuce su ce, “Albarkar Ubangiji ta kasance a kanku; muna sa muku albarka a cikin sunan Ubangiji.”

Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.