< Zabura 124 >

1 Waƙar haurawa. Ta Dawuda. Da ba don Ubangiji ya kasance a gefenmu ba, bari Isra’ila yă ce,
Ein Loblied im höhern Chor. Wo der HERR nicht bei uns wäre, so sage Israel,
2 da ba don Ubangiji ya kasance a gefenmu ba sa’ad da aka auka mana,
wo der HERR nicht bei uns wäre, wenn die Menschen sich wider uns setzen:
3 sa’ad da fushinsu ya ƙuna a kanmu, ai, da sun haɗiye mu da rai;
so verschlängen sie uns lebendig, wenn ihr Zorn über uns ergrimmte;
4 da rigyawa ta kwashe mu, da ambaliya ta rufe mu.
so ersäufte uns Wasser, Ströme gingen über unsre Seele;
5 Da ruwa mai hauka ya share mu ƙaf.
es gingen Wasser allzu hoch über unsre Seele.
6 Yabo ya tabbata ga Ubangiji, wanda bai bari aka yayyage mu da haƙoransu ba.
Gelobet sei der HERR, daß er uns nicht gibt zum Raub in ihre Zähne!
7 Mun tsira kamar tsuntsu daga tarkon mai farauta; an tsinke tarko, muka kuwa tsira.
Unsre Seele ist entronnen wie ein Vogel dem Stricke des Voglers; der Strick ist zerrissen, wir sind los.
8 Taimakonmu yana a sunan Ubangiji, Wanda ya yi sama da ƙasa.
Unsre Hilfe steht im Namen des HERRN, der Himmel und Erden gemacht hat.

< Zabura 124 >