< Zabura 123 >

1 Waƙar haurawa. Na tā da idanuna gare ka, gare ka da kursiyinka yake cikin sama.
En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till dig, du som bor i himmelen.
2 Kamar yadda idanun bayi suna duban hannun maigidansu, kamar yadda idanun baiwa suna duban hannun uwargijiyarta, haka idanunmu suna duban Ubangiji Allahnmu, sai ya nuna mana jinƙansa.
Ja, såsom tjänares ögon skåda på deras herres hand, såsom en tjänarinnas ögon på hennes frus hand, så skåda våra ögon upp till HERREN, vår Gud, till dess han varder oss nådig.
3 Ka yi mana jinƙai, ya Ubangiji, ka yi mana jinƙai, gama mun jimre da reni mai yawa.
Var oss nådig, HERRE, var oss nådig, ty vi äro rikligen mättade med förakt.
4 Mun jimre da wulaƙanci daga masu girman kai, reni mai yawa daga masu fariya.
Rikligen mättad är vår själ med de säkras bespottelse, med de högmodigas förakt.

< Zabura 123 >