Zabura 120

1 Waƙar haurawa. Na yi kira ga Ubangiji cikin damuwata, ya kuwa amsa mini.

En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.

2 Ka cece ni, ya Ubangiji, daga leɓuna masu ƙarya da kuma daga harsuna masu yaudara.

Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

3 Me zai yi maka, me kuma ya fi, ya kai harshe mai yaudara?

Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

4 Zai hukunta ku da kibiyoyi masu tsini na jarumi, tare da garwashin wuta na itacen tsintsiya.

Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

5 Kaitona da nake zama a Meshek, da nake zama a ciki tentunan Kedar!

Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

6 Da daɗewa na zauna a cikin waɗanda suke ƙin salama.

Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

7 Ni mutum ne mai salama; amma sa’ad da na yi magana, su sai su yi ta yaƙi.

Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.