Zabura 119
1 Albarka ta tabbata ga waɗanda rayuwarsu ba ta da abin zargi, waɗanda suke tafiya bisa ga dokar Ubangiji.
Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra.
2 Albarka ta tabbata ga waɗanda suke kiyaye ƙa’idodinsa suke kuma nemansa da dukan zuciyarsu.
Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.
3 Ba sa yin wani abin da ba daidai ba; suna tafiya a hanyoyinsa.
Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.
4 Ka shimfiɗa farillan da dole a yi biyayya da su.
Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.
5 Kash, da a ce hanyoyina tsayayyu ne a yin biyayya da ƙa’idodinka mana!
O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.
6 Da ba zan sha kunya ba sa’ad da na lura da dukan umarnanka.
När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.
7 Zan yabe ka da zuciya ta gaskiya yayinda nake koyon dokokinka masu adalci.
Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.
8 Zan yi biyayya da ƙa’idodinka; kada ka yashe ni ɗungum.
Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.
9 Yaya matashi zai kiyaye hanyarsa da tsabta? Sai ta yin rayuwa bisa ga maganarka.
Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.
10 Na neme ka da dukan zuciyata; kada ka bar ni in kauce daga umarnanka.
Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.
11 Na ɓoye maganarka a cikin zuciyata don kada in yi maka zunubi.
Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.
12 Yabo ya tabbata gare ka, ya Ubangiji; ka koya mini ƙa’idodinka.
Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter.
13 Da leɓunana na ba da labarin dukan dokokin da suka fito bakinka.
Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.
14 Na yi farin ciki da bin farillanka yadda mutum yakan yi farin ciki da arziki mai yawa.
Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.
15 Na yi tunani a kan farillanka na kuma lura da hanyoyinka.
Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.
16 Na yi murna a cikin ƙa’idodinka; ba zan ƙyale maganarka ba.
Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.
17 Ka yi alheri ga bawanka, zan kuwa rayu; zan yi biyayya da maganarka.
Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.
18 Ka buɗe idanuna don in iya gani abubuwan banmamaki a cikin dokarka.
Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.
19 Ni baƙo ne a duniya; kada ka ɓoye mini umarnanka.
Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.
20 Zuciyata ta ƙosa saboda marmari don dokokinka koyaushe.
Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.
21 Ka tsawata wa masu fariya, waɗanda suke la’anta waɗanda kuma suka kauce daga umarnanka.
Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.
22 Ka cire mini ba’a da reni, gama ina kiyaye farillanka.
Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.
23 Ko da yake masu mulki sun zauna tare suna ɓata mini suna, bawanka zai yi tunani a kan ƙa’idodinka.
Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.
24 Farillanka ne abin farin cikina; su ne mashawartana.
Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.
25 An kwantar da ni ƙasa cikin ƙura; ka kiyaye raina bisa ga maganarka.
Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.
26 Na ba da labari hanyoyina ka kuma amsa mini; ka koya mini ƙa’idodinka.
Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.
27 Bari in gane koyarwar farillanka; sa’an nan zan yi tunani a kan abubuwan banmamakinka.
Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.
28 Raina ya gaji da baƙin ciki; ka ƙarfafa ni bisa ga maganarka.
Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.
29 Ka kiyaye ni daga hanyoyin ruɗu; ka yi mini alheri ta wurin dokokinka.
Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.
30 Na zaɓi hanyar gaskiya; na sa zuciyata a kan dokokinka.
Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.
31 Na riƙe farillanka kankan, ya Ubangiji; kada ka sa in sha kunya.
Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma.
32 Ina gudu a kan hanyar umarnanka, gama ka’yantar da zuciyata.
När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.
33 Ka koya mini Ya Ubangiji, don in bi ƙa’idodinka; sa’an nan zan kiyaye su har ƙarshe.
Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.
34 Ka ba ni ganewa, zan kuwa kiyaye dokarka in kuma yi biyayya da ita da dukan zuciyata.
Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.
35 Ka bi da ni a hanyar umarnanka, gama a can zan sami farin ciki.
För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.
36 Ka juye zuciyata wajen farillanka ba wajen riba ta sonkai ba.
Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.
37 Ka juye idanuna daga abubuwa marasa amfani; ka kiyaye raina bisa ga maganarka.
Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.
38 Ka cika alkawarinka ga bawanka, saboda a ji tsoronka.
Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.
39 Ka kawar da shan kunyar da nake tsoro, gama dokokinka nagari ne.
Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.
40 Ina marmarin farillanka ƙwarai! Ka kiyaye raina cikin adalcinka.
Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.
41 Bari ƙaunarka marar ƙarewa ta zo gare ni, ya Ubangiji, cetonka bisa ga alkawarinka;
Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;
42 sa’an nan zan amsa wa masu cin mutuncina, gama na dogara ga maganarka.
Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.
43 Kada ka ƙwace maganarka daga bakina, gama na sa zuciyata a dokokinka.
Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.
44 Kullayaumi zan yi biyayya da dokokinka, har abada abadin.
Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.
45 Zan yi ta yawo a sake gama na nemi farillanka.
Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.
46 Zan yi maganar farillanka a gaban sarakuna ba kuwa za a kunyata ni ba,
Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;
47 gama ina farin ciki da umarnanka saboda ina ƙaunarsu.
Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;
48 Na ɗaga hannuwana ga umarnanka, waɗanda nake ƙauna, ina kuma tunani a kan ƙa’idodinka.
Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.
49 Tuna da maganarka ga bawanka, gama ka ba ni bege.
Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.
50 Ta’aziyyata cikin wahalata ita ce alkawarinka yana kiyaye raina.
Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.
51 Masu fariya suna yi mini ba’a ba tare da an hana su ba, amma ban rabu da dokar ba.
De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.
52 Na tuna da dokokinka na tun dā, ya Ubangiji, na kuwa sami ta’aziyya a cikinsu.
Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.
53 Fushi ya kama ni saboda mugaye, waɗanda suka keta dokokinka.
Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.
54 Ƙa’idodinka su ne kan waƙata a duk inda na sauka.
Dine rätter äro min visa i mino huse.
55 Da dare na tuna da sunanka, ya Ubangiji, zan kuwa kiyaye dokarka.
Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.
56 Wannan shi ne na saba yi, ina yin biyayya da farillanka.
Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.
57 Kai ne rabona, ya Ubangiji; na yi alkawarin in kiyaye maganarka.
Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.
58 Na nemi fuskarka da dukan zuciyata; ka yi mini alheri bisa ga alkawarinka.
Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.
59 Na lura da hanyoyina na kuma mayar da matakaina ga farillanka.
Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.
60 Zan gaggauta ba zan ɓata lokaci ba in yi biyayya da umarnanka.
Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.
61 Ko da yake mugaye sun ɗaura ni da igiyoyi, ba zan manta da dokokinka ba.
De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.
62 Da tsakar dare nakan tashi in gode maka saboda dokokinka masu adalci.
Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.
63 Ni aboki ne ga duk mai tsoronka, ga duk wanda yake bin farillanka.
Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.
64 Duniya ta cika da ƙaunarka, ya Ubangiji; ka koya mini ƙa’idodinka.
Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.
65 Ka yi wa bawanka alheri bisa ga maganarka, ya Ubangiji.
Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord.
66 Ka koya mini sani da kuma hukunci mai kyau, gama na gaskata a umarnanka.
Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.
67 Kafin in sha wahala na kauce, amma yanzu ina biyayya da maganarka.
Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.
68 Kai nagari ne, kuma abin da kake yi yana da kyau; ka koya mini ƙa’idodinka.
Du äst mild och god; lär mig dina rätter.
69 Ko da yake masu fariya sun shafe ni da ƙarairayi, na kiyaye farillanka da dukan zuciyata.
De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.
70 Zukatansu sun yi tauri da kuma marasa tausayi amma ina farin ciki a dokarka.
Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.
71 Ya yi kyau da na sha wahala don in koyi ƙa’idodinka.
Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.
72 Doka daga bakinka ya fi mini daraja fiye da azurfa da zinariya guda dubu.
Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.
73 Hannuwanka ne suka yi suka kuma siffanta ni; ka ba ni ganewa don in koyi umarnanka.
Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.
74 Bari waɗanda suke tsoronka su yi farin ciki sa’ad da suke gan ni, gama na sa zuciyata a maganarka.
De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.
75 Ya Ubangiji na sani, cewa dokokinka masu adalci ne, kuma cikin aminci ka hore ni.
Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.
76 Bari ƙaunarka marar ƙarewa tă yi mini ta’aziyya, bisa ga alkawarinka ga bawanka.
Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.
77 Bari tausayinka yă zo mini don in rayu, gama dokarka ce farin cikina.
Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.
78 Bari masu girman kai su sha kunya saboda abubuwa marasa kyau da suke yi mini ba dalili; amma zan yi tunani a kan farillanka.
Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.
79 Bari waɗanda suke tsoronka su juya gare ni, waɗanda suka gane da farillanka.
Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.
80 Bari zuciyata ta kasance marar abin zargi wajen ƙa’idodinka, don kada in sha kunya.
Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.
81 Raina ya tafke da marmari don cetonka, amma na sa zuciyata a maganarka.
Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.
82 Idanuna sun gaji, suna jiran alkawarinka; Na ce, “Yaushe za ka ta’azantar da ni?”
Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?
83 Ko da yake ni kamar salkar ruwan inabi ne a cikin hayaƙi, ban manta da ƙa’idodinka ba.
Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.
84 Har yaushe bawanka zai yi ta jira? Yaushe za ka hukunta masu tsananta mini?
Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?
85 Masu girman kai sun haƙa mini rami, sun ƙetare dokarka.
De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.
86 Dukan umarnanka abin dogara ne; ka taimake ni, gama mutane suna tsananta mini ba dalili.
Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.
87 Sun kusa gama da ni a duniya, amma ban bar bin farillanka ba.
De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.
88 Ka kiyaye raina bisa ga ƙaunarka, zan kuwa yi biyayya da farillan bakinka.
Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.
89 Maganarka, ya Ubangiji madawwamiya ce; tana nan daram a cikin sammai.
Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.
90 Amincinka yana cin gaba cikin dukan zamanai; ka kafa duniya ta kuma dawwama.
Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.
91 Dokokinka sun dawwama har yă zuwa yau, gama dukan abubuwa suna maka hidima.
Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.
92 Da ba don dokarka ce farin cikina ba, da na hallaka a cikin azabana.
Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.
93 Ba zan taɓa manta da farillanka ba, gama ta wurinsu ne ka kiyaye raina.
Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.
94 Ka cece ni, gama ni naka ne; na yi ƙoƙarin neman farillanka.
Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.
95 Mugaye suna jira su hallaka ni, amma zan yi ta tunani a kan farillanka.
De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,
96 Ga duk cikakke na ga kāsawa; amma umarnanka ba su da iyaka.
Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.
97 Kash, ga yadda nake ƙaunar dokarka! Ina tunani a kanta dukan yini.
Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.
98 Umarnanka suna sa in zama mai hikima fiye da abokan gābana, gama kullum suna tare da ni.
Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.
99 Ina da ganewa sosai fiye da dukan malamaina, gama ina tunani a kan farillanka.
Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.
100 Ina da ganewa fiye da dattawa, gama ina biyayya da farillanka.
Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.
101 Na kiyaye ƙafafuna daga kowace muguwar hanya domin in yi biyayya da maganarka.
Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.
102 Ban rabu da dokokinka ba, gama kai da kanka ne ka koya mini.
Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.
103 Ɗanɗanon maganarka akwai zaki, sun ma fi zuma zaki a bakina!
Din ord äro minom mun sötare än hannog.
104 Na sami ganewa daga farillanka; saboda haka ina ƙin kowace hanyar da ba daidai ba.
Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.
105 Maganarka fitila ce ga ƙafafuna haske kuma a kan hanyata.
Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.
106 Na yi rantsuwa na kuma tabbatar da shi, cewa zan bi dokokinka masu adalci.
Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.
107 Na sha wahala sosai; ka kiyaye raina, ya Ubangiji, bisa ga maganarka.
Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.
108 Ka karɓi yabon bakina da nake yi da yardar rai, ya Ubangiji, ka kuwa koya mini dokokinka.
Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.
109 Ko da yake kullum ina riƙe da raina a hannuwana, ba zan manta da dokarka ba.
Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.
110 Mugaye sun kafa mini tarko, amma ban kauce daga farillanka ba.
De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.
111 Farillanka su ne gādona har abada; su ne farin cikin zuciyata.
Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.
112 Zuciyata ta shirya a kan kiyaye ƙa’idodinka har ƙarshe.
Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.
113 Na ƙi mutane masu baki biyu, amma ina ƙauna dokarka.
Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.
114 Kai ne mafakata da garkuwata; na sa zuciyata a maganarka.
Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.
115 Ku rabu da ni, ku masu aikata mugunta, don in kiyaye umarnan Allahna!
Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.
116 Ka raya ni bisa ga alkawarinka, zan kuwa rayu; kada ka bari a gwale sa zuciyata.
Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.
117 Ka riƙe ni za a kuma cece ni; kullayaumi zan ɗauka ƙa’idodinka da muhimmanci.
Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.
118 Ka ki dukan waɗanda suka kauce daga ƙa’idodinka, gama yaudararsu banza ne.
Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.
119 Dukan mugayen duniya ka zubar kamar datti; saboda haka nake ƙaunar farillanka.
Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.
120 Naman jikina na rawan jiki don tsoronka; na cika da tsoron dokokinka.
Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.
121 Na aikata abin da yake mai adalci da kuma daidai; kada ka ni a hannun masu danne ni.
Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.
122 Ka tabbatar da lafiyar bawanka; kada ka bar masu girman kai su danne ni.
Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.
123 Idanuna sun gaji, da jiran cetonka, da jiran alkawarinka mai adalci.
Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.
124 Ka yi da bawanka bisa ga ƙaunarka ka kuma koya mini ƙa’idodinka.
Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.
125 Ni bawanka ne, ka ba ni fahimi don in gane farillanka.
Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.
126 Lokaci ya yi da za ka yi wani abu, ya Ubangiji; ana karya dokarka.
Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.
127 Saboda ina ƙaunar umarnanka fiye da zinariya, kai, fiye da zinariya zalla,
Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.
128 saboda kuma ina lura da dukan farillanka da kyau, na ƙi kowace hanyar da ba daidai ba.
Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.
129 Farillanka masu banmamaki ne; saboda haka nake yin biyayya da su.
Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.
130 Fassarar maganganunka sukan ba da haske; sukan ba da ganewa ga marar ilimi.
När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.
131 Ina hakkin da bakina a buɗe, ina marmarin umarnanka.
Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.
132 Ka juye wurina ka kuma yi mini jinƙai, yadda kullum ka yi wa waɗanda suke ƙaunar sunanka.
Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.
133 Ka bi da sawuna bisa ga maganarka; kada ka bar zunubi yă mallake ni.
Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.
134 Ka fanshe ni daga mutane masu danniya, don in yi biyayya da farillanka.
Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.
135 Ka sa fuskarka ta haskaka a kan bawanka ka kuma koya mini ƙa’idodinka.
Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.
136 Hawaye suna malalowa daga idanuna kamar rafi, gama ba a biyayya da dokarka.
Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.
137 Mai adalci ne kai, ya Ubangiji, dokokinka kuma daidai ne.
Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.
138 Farillan da ka shimfiɗa masu adalci ne; su kuma abin dogara ne ƙwarai.
Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.
139 Kishina ya cinye ni ɗungum, gama abokan gābana sun yi biris da maganganunka.
Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.
140 An gwada alkawuranka sarai, bawanka kuwa yana ƙaunarsu.
Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.
141 Ko da yake ni ba kome ba ne an kuwa rena ni, ba na manta da farillanka.
Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.
142 Adalcinka dawwammame ne dokar kuma gaskiya ce.
Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143 Wahala da damuwa suna a kaina, amma umarnanka su ne farin cikina.
Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.
144 Farillanka daidai ne har abada; ka ba ni ganewa don in rayu.
Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.
145 Na yi kira da dukan zuciyata; ka amsa mini, ya Ubangiji, zan kuwa yi biyayya da ƙa’idodinka.
Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.
146 Na yi kira gare ka; ka cece ni zan kuwa kiyaye farillanka.
Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.
147 Na tashi kafin fitowar rana na kuma yi kukan neman taimako; na sa zuciyata a maganarka.
Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.
148 Ban rufe idanuna ba dukan dare, don in yi tunani a kan alkawuranka.
Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.
149 Ka ji muryata bisa ga ƙaunarka; ka kiyaye raina, ya Ubangiji, bisa ga dokokinka.
Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.
150 Waɗanda suke ƙirƙiro mugayen dabaru suna nan kusa, amma suna nesa da dokarka.
Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.
151 Duk da haka kana kusa, ya Ubangiji, kuma dukan umarnanka gaskiya ne.
Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.
152 Tun tuni na koyi daga farillanka cewa ka kafa su su kasance har abada.
Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.
153 Ka dubi wahalata ka cece ni, gama ban manta da dokarka ba.
Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.
154 Ka kāre manufata ka kuma fanshe ni, ka cece rai na kamar yadda ka alkawarta!
Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.
155 Ceto yana nesa da mugaye, gama ba sa neman ƙa’idodinka.
Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.
156 Tausayinka da girma yake, ya Ubangiji; ka kiyaye raina bisa ga dokokinka.
Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.
157 Maƙiya masu yawa ne suke tsananta mini, amma ban rabu da farillanka ba.
Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.
158 Na dubi marasa aminci da ƙyama, gama ba sa yin biyayya da maganarka.
Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.
159 Dubi yadda nake ƙaunar farillanka; ka kiyaye raina, ya Ubangiji, bisa ga ƙaunarka.
Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd.
160 Dukan maganganunka gaskiya ne; dukan dokokinka masu adalci madawwami ne.
Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.
161 Masu mulki suna tsananta mini ba dalili, amma zuciyata na rawan jiki game da maganarka.
Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.
162 Ina farin ciki da alkawarinka kamar yadda wani kan sami ganima mai girma.
Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.
163 Na ƙi ina kuma ƙyamar ƙarya amma ina ƙaunar dokarka.
Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.
164 Sau bakwai a rana ina yabonka saboda dokokinka masu adalci.
Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.
165 Waɗanda suke ƙaunar dokarka suna da babban salama, kuma babu abin da zai sa su yi tuntuɓe.
Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.
166 Ina jiran cetonka, ya Ubangiji, ina kuma bin umarnanka.
Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.
167 Ina biyayya da farillanka, gama ina ƙaunarsu ƙwarai.
Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.
168 Ina biyayya da farillanka da kuma koyarwarka, gama dukan hanyoyina sanannu ne gare ka.
Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.
169 Bari kukata ta zo gare ka, ya Ubangiji; ka ba ni ganewa bisa ga maganarka.
Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.
170 Bari roƙona yă zo gabanka; ka cece ni bisa ga alkawarinka.
Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.
171 Bari leɓunana su cika da yabonka, gama ka koya mini ƙa’idodinka.
Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.
172 Bari harshena yă rera game da maganarka, gama dukan umarnanka masu adalci ne.
Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.
173 Bari hannunka yă kasance a shirye don yă taimake ni, gama na zaɓi farillanka.
Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.
174 Ina marmarin cetonka, ya Ubangiji, dokarka kuwa ita ce farin cikina.
Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.
175 Bari in rayu don in yabe ka, bari kuma dokokinka su raya ni.
Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.
176 Na kauce kamar ɓatacciyar tunkiya. Ka nemi bawanka, gama ban manta da umarnanka ba.
Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.
