< Zabura 112 >
1 Yabi Ubangiji. Mai albarka ne mutumin da yake tsoron Ubangiji, wanda yakan sami farin ciki mai girma a umarnansa.
Halleluja! Säll är den man som fruktar HERREN och har sin stora lust i hans bud.
2 ’Ya’yansa za su zama manya a ƙasar; tsaran masu aikata gaskiya za su sami albarka.
Hans efterkommande skola bliva väldiga på jorden; de redligas släkte skall varda välsignat.
3 Wadata da arziki suna a cikin gidansa, adalcinsa zai dawwama har abada.
Gods och rikedom skall finnas i hans hus, och hans rättfärdighet består evinnerligen.
4 Ko a cikin duhu haske kan haskaka wa mai aikata gaskiya, mai alheri mai tausayi da kuma mai adalci.
För de redliga går han upp såsom ett ljus i mörkret, nådig och barmhärtig och rättfärdig.
5 Abu mai kyau zai zo masa shi da yake kyauta yake kuma ba da bashi hannu sake, shi da yake yin al’amuransa cikin gaskiya.
Väl den som är barmhärtig och giver lån, den som stöder all sin sak på rätt!
6 Tabbatacce ba zai taɓa jijjigu ba; za a tuna da mai adalci har abada.
Ty han skall icke vackla till evig tid; den rättfärdige skall vara i evig åminnelse.
7 Ba zai ji tsoron labari marar daɗi ba; zuciyarsa tsayayyiya ce, tana dogara ga Ubangiji.
För ont budskap fruktar han icke; hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN.
8 Zuciyarsa tana da kāriya, ba zai ji tsoro ba; a ƙarshe zai zama mai nasara a kan maƙiyansa.
Hans hjärta är fast, det fruktar icke, till dess han får se med lust på sina ovänner.
9 Ya rarraba kyautansa ga matalauta, adalcinsa zai dawwama har abada; za a ɗaga ƙahonsa sama da bangirma.
Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen; hans horn skall varda upphöjt med ära.
10 Mugun mutum zai gani yă kuma yi fushi, zai ciza haƙora yă kuma lalace; sha’awace-sha’awacen mugaye za su zo ga ƙarshe.
Den ogudaktige skall se det och harmas; han skall bita sina tänder samman och täras bort. Vad de ogudaktiga önska bliver till intet.