Zabura 109

1 Don mai bi da kaɗe-kaɗe. Ta Dawuda. Zabura ce. Ya Allah, wanda nake yabo, kada ka yi shiru,

För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

2 gama mugaye da masu ruɗu sun buɗe bakunansu a kaina; sun yi magana a kaina da harsunan ƙarya.

Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

3 Da kalmomin ƙiyayya sun kewaye ni; sun tasar mini ba dalili.

Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

4 A maimakon ƙauna sun sāka mini da zargi, amma ni mutum ne mai addu’a.

Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

5 Sun sāka mini alheri da mugunta, ƙauna kuma da ƙiyayya.

De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

6 Ka naɗa mugun mutum yă yi hamayya da shi; bari mai zargi yă tsaya a hannun damansa.

Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

7 Sa’ad da aka yi masa shari’a, bari a same shi da laifi, bari kuma addu’o’insa su hukunta shi.

När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

8 Bari kwanakinsa su zama kaɗan; bari wani yă ɗauki wurinsa na shugabanci.

Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

9 Bari’ya’yansa su zama marayu matarsa kuma gwauruwa.

Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

10 Bari’ya’yansa su zama masu yawo suna bara; bari a yi ta koransu daga gidajensu da suke kufai.

Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

11 Bari mai binsa bashi yă ƙwace dukan abin da yake da shi; bari baƙi su washe amfanin aikinsa.

Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

12 Bari kada kowa yă yi masa alheri ko yă ji tausayin marayunsa.

Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

13 Bari duk zuriyarsa su mutu, a shafe sunayensu daga tsara mai zuwa.

Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

14 Bari a tuna da laifin kakanninsa a gaban Ubangiji; bari kada a taɓa shafe zunubin mahaifiyarsa.

Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

15 Bari zunubansu su kasance a gaban Ubangiji kullum, don yă sa a manta da su daga duniya.

Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

16 Gama bai taɓa yin tunanin yin alheri ba, amma ya tsananta wa matalauta da mabukata da kuma masu fid da zuciya har suka mutu.

Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

17 Yana jin daɗin la’antarwa, bari yă dawo a kansa; ba ya son sa albarka, bari kada kowa yă sa masa albarka.

Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

18 Ya sa la’antarwa kamar rigarsa; ta shiga cikin jikinsa kamar ruwa, cikin ƙasusuwansa kamar mai.

Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

19 Bari tă zama kamar mayafin da aka ɗaura kewaye da shi, kamar ɗamara da aka ɗaura kewaye da shi har abada.

Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

20 Bari wannan yă zama sakayyar Ubangiji ga masu zargina, ga waɗanda suke mugayen maganganu a kaina.

Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

21 Amma kai, ya Ubangiji Mai Iko Duka, ka yi da ni da kyau saboda sunanka; ta alherin ƙaunarka, ka cece ni.

Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

22 Gama ni matalauci ne mai bukata kuma, zuciyata kuwa ta yi rauni a cikina.

Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

23 Na ɓace kamar inuwar yamma; ana kakkaɓe ni kamar fāra.

Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

24 Gwiwoyina suna mutuwa saboda azumi; jikina ya rame ba kuma ƙarfi.

Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

25 Na zama abin dariya ga masu zargina; sa’ad da suka gan ni, suka kaɗa kawunansu.

Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

26 Ka taimake ni, ya Ubangiji Allahna; ka cece ni bisa ga ƙaunarka.

Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

27 Bari su san cewa hannunka ne, cewa kai ne, ya Ubangiji, ka yi shi.

och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

28 Za su iya la’anta, amma kai za ka sa albarka; sa’ad da suka tasar za su sha kunya, amma bawanka zai yi farin ciki.

Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

29 Masu zargina za su sha kunya za a rufe su da kunya kamar mayafi.

Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

30 Da bakina zan ɗaukaka Ubangiji sosai; cikin babban taro zan yabe shi.

Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

31 Gama yana tsaya a hannun damar mai bukata, don yă cece ransa daga waɗanda suke hukunta shi.

Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.