Zabura 108

1 Waƙa ce. Zabura ta Dawuda. Zuciyata tsayayyiya ce, ya Allah; zan rera in kuma yi kiɗi da dukan raina.

En sång, en psalm av David.

2 Ku farka, garaya da molo! Zan farkar da rana.

Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

3 Zan yabe ka, ya Ubangiji, a cikin al’ummai; zan rera game da kai cikin mutane.

Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

4 Gama ƙaunarka da girma take, bisa fiye da sammai; amincinka ya kai sarari.

Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

5 A ɗaukaka ka, ya Allah, a bisa sammai, bari kuma ɗaukakarka ta kasance a bisa dukan duniya.

Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

6 Ka cece mu ka kuma taimake mu da hannunka na dama, domin waɗanda kake ƙauna su kuɓuta.

Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

7 Allah ya yi magana daga wurinsa mai tsarki, “Ciki nasara zan raba Shekem in kuma auna Kwarin Sukkot.

På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

8 Gileyad nawa ne, Manasse nawa ne; Efraim shi hulan kwanona, Yahuda ne sandana na sarauta.

Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

9 Mowab shi ne kwanon wankina, a kan Edom zan jefa takalmina; a bisa Filistiya zan yi kirari cikin nasara.”

Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

10 Wa zai kawo ni birni mai katanga? Wa zai jagorance ni zuwa Edom?

Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»

11 Ba kai ba ne, ya Allah, kai da ka ƙi mu ba ka kuwa fita tare da mayaƙanmu?

Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

12 Ka ba mu taimako a kan abokin gāba, gama taimakon mutum banza ne.

Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

13 Tare da Allah za mu yi nasara, zai kuma tattaka abokan gābanmu.

Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. Se Ära i Ordförkl.