Karin Magana 8
1 Hikima ba ta yin kira ne? Fahimi ba ya tā da muryarsa ne?
Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 A ƙwanƙoli a kan hanya, inda hanyoyi suka haɗu, ta ɗauki matsayinta;
Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3 kusa da ƙofofin shiga cikin birni, a mashigai, ta tā da murya,
Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4 “Gare ku, ya mutane, nake kira; na tā da muryata ga dukan’yan adam.
Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5 Ku da kuke marasa azanci, ku yi hankali; ku da kuke wawaye, ku nemi fahimi.
Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6 Ku saurara, gama ina da abubuwa masu darajan da zan faɗa; na buɗe leɓunana don in faɗa abin da yake daidai.
Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7 Bakina yana magana abin da yake gaskiya, gama leɓunana sun ƙi mugunta.
Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8 Dukan kalmomin bakina suna da adalci; babu waninsu da ya karkace ko kuwa ƙarya ne.
Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9 Ga mai tunani dukansu daidai ne; ba su da laifi ga waɗanda suke da sani.
De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10 Ku zaɓi umarnina a maimakon azurfa, sani a maimakon zinariya zalla,
Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11 gama hikima ta fi lu’ulu’ai daraja, kuma ba abin da kake sha’awa da za a kwatanta da ita.
Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12 “Ni, hikima, ina zama tare da hankali; ina da sani da iya rarrabewa.
Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13 Jin tsoron Ubangiji shi ne ƙin mugunta; ina ƙin girman kai da fariya, halin mugunta da kuma muguwar magana.
Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14 Shawara da yin tunani mai kyau nawa ne; ina da fahimi da kuma iko.
Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15 Ta wurina sarakuna suke mulki masu mulki kuma suke yin dokokin da suke da adalci;
Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16 ta wurina sarakuna suke mulki, da kuma dukan manyan mutanen da suke mulkin duniya.
Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17 Ina ƙaunar waɗanda suke ƙaunata, kuma waɗanda suke nemana sukan same ni.
Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18 Tare da ni akwai wadata da girmamawa, dukiya da wadata masu dawwama.
Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19 ’Ya’yan itacena sun fi zinariya zalla; amfanin gonar da nake bayar ya fi azurfa mafi kyau.
Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20 Ina tafiya a hanyar adalci, a kan hanyoyin gaskiya,
På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21 ina ba da wadata ga waɗanda suke ƙaunata ina sa wuraren ajiyarsu su cika.
till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22 “Ubangiji ya kawo ni a matsayi na farko na ayyukansa, kafin ayyukansa na tuntuni;
HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23 an naɗa ni tun fil azal, daga farko, kafin duniya ta kasance.
Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24 Sa’ad da babu tekuna, aka haife ni, sa’ad da babu maɓulɓulai masu ruwa;
Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25 kafin a kafa duwatsu a wurarensu, kafin tuddai ma, an haife ni,
Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
26 kafin ya yi duniya ko gonaki ko wata ƙurar duniya.
när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27 Ina nan sa’ad da ya kafa sammai a wurarensu, sa’ad da ya shata sararin sama a kan fuskar zurfafa,
När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28 sa’ad da ya kafa gizagizai a bisa ya kuma kafa maɓulɓulan zurfafa daram,
när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29 sa’ad da ya ba wa teku iyakarsa domin kada ruwaye su zarce umarninsa, da kuma sa’ad da ya shata tussan duniya.
när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30 A lokacin ni ne mai tsara abubuwa a gefensa. Na cika da murna kowace rana, kullum ina farin ciki a gabansa,
då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31 ina farin ciki da dukan duniyarsa ina murna da’yan adam.
jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32 “Yanzu fa,’ya’yana, ku saurare ni; masu albarka ne waɗanda suke kiyaye hanyoyina.
Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33 Ku saurari umarnina ku kuma zama masu hikima; kada ku ƙyale ta.
Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34 Mai albarka ne wanda ya saurare ni; yana tsaro kullum a ƙofofina, yana jira a ƙofar shigata.
Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35 Gama duk wanda ya same ni ya sami rai zai kuma sami tagomashi daga Ubangiji.
Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36 Amma duk wanda ya kāsa samuna ya cuci kansa; dukan waɗanda suke ƙina suna ƙaunar mutuwa ke nan.”
Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
