Karin Magana 7
1 Ɗana, ka kiyaye kalmomina ka kuma ajiye umarnaina a cikinka.
Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
2 Ka kiyaye umarnaina za ka kuwa rayu; ka tsare koyarwata kamar ƙwayar idonka.
Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
3 Ka daure su a yatsotsinka; ka rubuta su a allon zuciyarka.
Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Ka faɗa wa hikima, “Ke’yar’uwata ce,” ka kuma kira fahimi danginka;
Säg till visheten: "Du är min syster", och kalla förståndet din förtrogna,
5 za su kiyaye ka daga mazinaciya, daga mace marar aminci da kalmominta masu ɗaukan hankali.
så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
6 A tagar gidana na leƙa ta labule mai rammuka.
Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
7 Sai na gani a cikin marasa azanci, na lura a cikin samari, wani matashi wanda ba shi da hankali.
då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
8 Yana gangarawa a titi kusa da kusurwarta, yana tafiya a gefen wajen gidanta
Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
9 da magariba, yayinda rana tana fāɗuwa, yayinda duhun dare yana farawa.
skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
10 Sai ga mace ta fito don ta sadu da shi, saye da riga kamar karuwa shirye kuma don ta yaudare shi.
Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
11 (Ba ta jin tsoro, ko kuma kunya, ƙafafunta ba sa zama a gida;
Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
12 wani lokaci a titi, wani lokaci a dandali, tana yawo a kowace kusurwa.)
Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
13 Sai ta kama shi ta rungume shi da duban soyayya a fuskarta ta ce,
Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
14 “Ina da hadaya ta salama a gida; yau zan cika alkawarina.
"Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
15 Saboda haka na fito don in sadu da kai; na neme ka na kuma same ka!
Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
16 Na lulluɓe gadona da lili masu launi dabam-dabam daga Masar.
Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
17 Na yayyafa turare a gadona da mur, aloyes da kuma kirfa.
Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
18 Zo, mu sha zurfin ƙauna har safe; bari mu ji wa ranmu daɗi da ƙauna!
Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
19 Mijina ba ya gida; ya yi tafiya mai nisa.
Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
20 Ya ɗauki jakarsa cike da kuɗi ba zai kuwa dawo gida ba sai tsakiyar wata.”
Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem."
21 Da kalmomin rarrashi ta sa ya kauce; ta ɗauki hankalinsa da sulɓin maganarta.
Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
22 Nan take, ya bi ta kamar saniyar da za a kai mayanka, kamar wawa zuwa wurin da za a ba shi horo
Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
23 sai da kibiya ta soki hantarsa, kamar tsuntsun da ya ruga cikin tarko, ba tare da sani zai zama sanadin ransa ba.
ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
24 Yanzu fa,’ya’yana, ku saurare ni; ku kasa kunne ga abin da nake faɗa.
Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
25 Kada ku bar zuciyarku ta juya zuwa hanyoyinta ko ku kauce zuwa hanyoyinta.
Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
26 Ta zama sanadin fāɗuwar yawanci; kisan da ta yi ba ta ƙidayuwa.
Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
