Karin Magana 1
1 Karin maganar Solomon ɗan Dawuda, sarkin Isra’ila.
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 Ga karin magana da za su taimake ka don samun hikima da horo; don ganewa kalmomi masu zurfi;
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 don neman rayuwa ta horo da kuma ta hankali, kana yin abin da yake daidai, mai adalci da kuma wanda ya dace;
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 don sa marar azanci yă yi hankali, yă sa matasa su sani, su kuma iya rarrabewa,
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 bari masu hikima su saurara, su kuma ƙara ga saninsu, bari masu tunani kuma su sami jagora,
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 don su fahimci karin magana da kuma misalai, kalmomi da kuma kacici-kacici masu hikima.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 Tsoron Ubangiji shi ne masomin ilimi, amma wawaye sun rena hikima da horo.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 Ɗana, ka saurari umarnin mahaifinka kada kuma ka ƙyale koyarwar mahaifiyarka.
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 Za su zama kayan ado don su inganta ka da kuma sarƙar wuya don su yi wa wuyanka ado.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 Ɗana, in masu zunubi sun jarabce ka, kada ka yarda.
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 In suka ce, “Zo mu tafi; mu yi kwanton ɓauna, mu nemi wani mu kashe, mu fāɗa wa marasa laifi;
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
12 mu haɗiye su da rai gaba ɗaya kamar kabari, kamar waɗanda suke gangarawa zuwa rami; (Sheol h7585)
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 za mu sami dukiya masu daraja iri-iri, mu kuma cika gidajenmu da ganima;
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 ka haɗa kai da mu, za mu kuwa raba abin da muka sato”
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 ɗana, kada ka tafi tare da su, kada ka taka ƙafarka a hanyarsu;
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 gama ƙafafunsu kan yi sauri ga yin zunubi, suna saurin yin kisankai.
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 Ba shi da amfani a kafa tarko a idanun dukan tsuntsaye!
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 Waɗannan irin mutane kansu suke kafa wa tarko; ba sa kama kome, sai rayukansu!
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 Dukan waɗanda suke neman ribar da ba a samu a hanya mai kyau; ƙarshen wannan yakan ɗauke rayukansu.
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 Hikima tana kira da ƙarfi a kan titi, tana ɗaga muryarta a dandalin taron jama’a;
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 tana kira da ƙarfi a kan tituna masu surutu, tana yin jawabinta a hanyoyin shiga gari.
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 “Har yaushe ku da kuke marasa azanci za ku ci gaba a hanyoyinku marasa azanci? Har yaushe ku masu ba’a za ku yi ta murna cikin ba’arku wawaye kuma ku ƙi ilimi?
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 Da a ce kun saurari tsawatata, da na faɗa muku dukan abin da yake zuciyata in kuma sanar da ku tunanina.
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 Amma da yake kun ƙi ni sa’ad da na yi kira ba kuma wanda ya saurara sa’ad da na miƙa hannuna,
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 da yake kun ƙi dukan shawarata ba ku kuma yarda da tsawatata ba,
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 Zan yi muku dariya sa’ad da masifa ta same ku, zan yi muku ba’a sa’ad da bala’i ya same ku,
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 sa’ad da bala’i ya sha kanku kamar hadiri, sa’ad da masifa ta share ku kamar guguwa, sa’ad damuwa da wahala suka mamaye ku.
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 “Sa’an nan za su kira gare ni amma ba zan amsa ba; za su neme ni amma ba za su same ni ba.
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 Da yake sun ƙi sani ba su kuwa zaɓi tsoron Ubangiji ba,
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 da yake ba su karɓi shawarata ba suka kuwa yi kunnen ƙashi ga tsawatata,
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 za su sami sakayyar abubuwan da suka yi su kuma ƙoshi da sakayyar makircinsu.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 Gama rashin hankalin marasa azanci zai kashe su, rashin kulawar wawaye kuma zai hallaka su;
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 amma duk wanda ya saurare ni, zai zauna lafiya yă kuma kasance da rai kwance, ba tare da tsoron lahani ba.”
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
