Makoki 5
1 Ka tuna, ya Ubangiji, abin da ya faru da mu; duba, ka ga kunyar da muka sha.
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 An ba wa baƙi gādonmu, gidajenmu kuma aka ba bare.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Mun zama marayu marasa ubanni, uwayenmu kamar gwauraye.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 Dole mu sayi ruwan da muke sha; sai mun biya mu sami itace.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Masu fafararmu sun kusa kama mu; mun gaji kuma ba dama mu huta.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Mun miƙa kanmu ga Masar da Assuriya don mu sami isashen abinci.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Kakanninmu sun yi zunubi kuma ba sa nan yanzu, mu ne aka bari muna shan hukuncinsu.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Bayi suna mulki a kanmu, kuma ba wanda zai’yantar da mu daga hannuwansu.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 Muna samun burodi a bakin rayukanmu domin takobin da yake a jeji.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Fatar jikinmu ta yi zafi kamar murhu, muna jin zazzaɓi domin yunwa.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 An yi wa mata fyaɗe a cikin Sihiyona, da kuma budurwai a cikin garuruwan Yahuda.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 An rataye’ya’yan sarakuna da hannuwansu; ba a ba wa dattawa girma.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Samari suna faman yin niƙa; yara kuma suna fama da ƙyar da nauyin kayan itace.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 Dattawan sun bar ƙofar birnin, samari sun daina rera waƙa.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Farin ciki ya rabu da zuciyarmu; rayuwarmu ta zama makoki.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 Rawani ya fāɗi daga kanmu. Kaiton mu gama mun yi zunubi!
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Domin wannan zuciyarmu ta yi sanyi; domin waɗannan abubuwa idanunmu sun dushe
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 gama Tudun Sihiyona ya zama kufai, sai diloli ke yawo a wurin.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Ya Ubangiji, kai ne mai iko har abada; kursiyinka ya dawwama cikin dukan zamani.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Don mene ne kake mantawa da mu koyaushe? Me ya sa ka yashe mu da jimawa?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Ka sāke jawo mu gare ka, ya Ubangiji, don mu komo; ka sabunta kwanakinmu su zama kamar yadda suke a dā
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 sai dai in ka ƙi mu gaba ɗaya kana fushi da mu fiye da yadda za a iya aunawa.
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
