Ayuba 6

1 Sa’an nan Ayuba ya amsa,

Då tog Job till orda och sade:

2 “Da kawai za a iya auna wahalata a kuma sa ɓacin raina a ma’auni!

Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!

3 Ba shakka da sun fi yashin teku nauyi, shi ya sa nake magana haka.

Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.

4 Kibiyoyin Maɗaukaki suna a kaina, ruhuna yana shan dafinsa; fushin Allah ya sauka a kaina.

Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

5 Jaki yakan yi kuka sa’ad da ya sami ciyawar ci, ko saniya takan yi kuka in ta sami abincinta?

Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

6 Akan cin abinci marar ɗanɗano ba tare da an sa gishiri ba, ko akwai wani ƙanshin daɗi a cikin farin ruwan ƙwai?

Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?

7 Na ƙi in taɓa shi; irin wannan abinci zai sa ni rashin lafiya.

Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.

8 “Kash, da ma Allah zai ba ni abin da nake fatar samu, da ma Allah zai biya mini bukatata,

Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

9 wato, Allah yă kashe ni, yă miƙa hannunsa yă yanke raina!

O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

10 Da sai in ji daɗi duk zafin da nake sha ban hana maganar Mai Tsarkin nan cika ba.

Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

11 “Wane ƙarfi nake da shi, har da zan ci gaba da sa zuciya? Wane sa zuciya ne zai sa in yi haƙuri?

Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

12 Da ƙarfin dutse aka yi ni ne? Ko jikina tagulla ne?

Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?

13 Ina da wani ikon da zan iya taimakon kai na ne, yanzu da aka kore nasara daga gare ni?

Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.

14 “Duk wanda ya ƙi yă yi alheri ga aboki ya rabu ta tsoron Maɗaukaki.

Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

15 Amma’yan’uwana sun nuna ba zan iya dogara gare su ba, kamar rafin da yakan bushe da rani,

Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

16 kamar rafin da yakan cika a lokacin ƙanƙara, yă kuma kumbura kamar ƙanƙarar da ta narke,

som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,

17 amma da rani sai yă bushe, lokacin zafi ba a samun ruwa yana gudu a wurin.

men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

18 Ayari sukan bar hanyarsu; sukan yi ta neman wurin da za su sami ruwa, su kāsa samu har su mutu.

Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

19 Ayarin Tema sun nemi ruwa, matafiya’yan kasuwa Sheba sun nema cike da begen samu.

Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;

20 Ransu ya ɓace, domin sun sa zuciya sosai; sa’ad da suka kai wurin kuwa ba su sami abin da suka sa zuciyar samu ba.

men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

21 Yanzu kuma kun nuna mini ba ku iya taimako; kun ga abin bantsoro kuka tsorata.

Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

22 Ko na taɓa cewa, ‘Ku ba da wani abu a madadina, ko na roƙe ku, ku ba da wani abu domina daga cikin dukiyarku,

Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,

23 ko kuma kun taɓa kuɓutar da ni daga hannun maƙiyina, ko kun taɓa ƙwato ni daga hannun marasa kirki’?

att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?

24 “Ku koya mini, zan yi shiru; ku nuna mini inda ban yi daidai ba.

Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

25 Faɗar gaskiya tana da zafi! Amma ina amfanin gardamar da kuke yi?

Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

26 Ko kuna so ku gyara abin da na faɗi ne, ku mai da magana wanda yake cikin wahala ta zama ta wofi?

Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?

27 Kukan yi ƙuri’a a kan marayu ku kuma sayar da abokinku.

Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!

28 “Amma yanzu ku dube ni da kyau, zan yi muku ƙarya ne?

Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

29 Ku bi a hankali, kada ku ɗora mini laifi; ku sāke dubawa, gama ba ni da laifi.

Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

30 Ko akwai wata mugunta a bakina? Bakina ba zai iya rarrabewa tsakanin gaskiya da ƙarya ba?

Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?