Ayuba 30
1 “Amma yanzu suna yi mini ba’a waɗanda na girme su, waɗanda iyayensu maza ba su isa su zama karnukan kiwon garken tumakina ba.
Nu le de att mig, som yngre äro än jag; hvilkas fäder jag icke ville vårdat sätta ibland mins hjords hundar;
2 Ina amfani ƙarfin hannuwansu gare ni, tun da ba su da sauran kuzari?
Hvilkas förmågo jag för intet höll; de icke till ålders komma kunde;
3 Duk sun rame don rashi da yunwa, suna yawo a gaigayar ƙasa a kufai da dare.
De som för hungers skull och bekymmer ensamme flydde in i öknena, nyliga förderfvade och elände vordne;
4 A cikin jeji suna tsinkar ganyaye marasa daɗi, jijiyoyin itacen kwakwa ne abincinsu.
De som nesslo uppryckte omkring buskarna, och enerötter var deras mat;
5 An kore su daga cikin mutanensu, aka yi musu ihu kamar ɓarayi.
Och då de dem uppryckte, fröjdades de deröfver såsom en tjuf.
6 An sa dole su zauna a kwazazzabai da kuma cikin kogunan duwatsu da kuma cikin ramummuka cikin ƙasa.
Vid de stygga bäcker bodde de, uti jordkulor och bergskrefvor;
7 Suka yi ta kuka kamar dabbobi a jeji, suka taru a ƙarƙashin sarƙaƙƙiya.
Emellan buskar ropade de, och ibland tistlar församlade de sig;
8 Mutane marasa hankali marasa suna, an kore su daga ƙasar.
De lösa och föraktada menniskors barn, de som ringast voro i landena.
9 “Yanzu kuma’ya’yansu maza su suke yi mini ba’a cikin waƙa na zama abin banza a gare su.
Nu är jag deras strängaspel vorden, och måste vara deras nymäre.
10 Suna ƙyamata suna guduna; suna tofa mini miyau a fuska.
De styggas vid mig, och draga sig långt ifrå mig; och spara icke att spotta för mitt ansigte.
11 Yanzu da Allah ya kunce bakana ya ba ni wahala sun raba ni da mutuncina.
Ty han hafver spänt mina seno, och hafver ödmjukat mig; och lagt ett betsel i munnen uppå mig.
12 A hannun damana’yan tā-da-na-zaune-tsaye sun tayar; sun sa tarko a ƙafafuna, sun yi shirin hallaka ni.
På högra sidone, der jag grönskades, satte de sig upp emot mig; och stötte mina fötter bort, och gjorde en väg öfver mig, till att förderfva mig.
13 Sun ɓata mini hanyata; sun yi nasara cikin hallaka ni, ba tare da wani ya taimake su ba.
De hafva förspillt mina stigar; det var dem så lätt att göra mig skada, att de ingen hjelp behöfde dertill.
14 Suka nufo ni daga kowane gefe; suka auko mini da dukan ƙarfinsu.
De äro inkomne såsom genom stora refvor, och äro utan ordan infallne;
15 Tsoro ya rufe ni; an kawar mini mutuncina kamar da iska, dukiyata ta watse kamar girgije.
Förskräckelse hafver vändt sig emot mig, och såsom ett väder förföljt mina frihet, och såsom en löpande sky mina helso.
16 “Yanzu raina yana ƙarewa; kwanakin wahala sun kama ni.
Men nu utgjuter sig min själ öfver mig, och mine sorgedagar hafva fattat mig.
17 Dare ya huda ƙasusuwana; ina ta shan azaba ba hutawa.
Om nattena varda min ben allestäds igenomborrad; och de, som mig jaga, läggar sig intet till att sofva.
18 A cikin girman ikonsa Allah ya zama kamar riga a jikina; ya shaƙe ni kamar wuyan rigata.
Genom stora kraft varder jag margalunda klädd; och de begjorda mig dermed, såsom igenom min kjortels hufvudsmog.
19 Ya jefa ni cikin laka, na zama ba kome ba sai ƙura da toka.
Man hafver trampat mig i träck, och aktat mig lika emot stoft och asko.
20 “Na yi kuka gare ka ya Allah, amma ba ka amsa mini ba. Na tashi tsaye, amma sai ka dube ni kawai.
Ropar jag till dig, så svarar du mig intet; går jag fram, så aktar du mig intet.
21 Ka dube ni ba tausayi; Ka kai mini hari da ƙarfin hannunka.
Du äst mig förvänd till en grufveligan, och drager ditt hat till mig med dine hands starkhet.
22 Ka ɗaga ni sama ka ɗora ni a kan iska; ka jujjuya ni cikin hadari.
Du lyfter mig upp, och låter mig fara uppå vädrena, och försmälter mig krafteliga;
23 Na san za ka sauko da ni ga mutuwa zuwa wurin da kowane mai rai zai je.
Ty jag vet, du öfverantvardar mig dödenom; der är det hus, som allom lefvandom förelagdt är.
24 “Ba shakka ba mai ɗora hannu a kan mutumin da yake cikin wahala. Lokacin da ya yi kukan neman taimako a cikin wahalarsa.
Dock räcker han icke sina hand ut in i benhuset, och de varda ej ropande öfver sitt förderf.
25 Ashe ban yi kuka domin waɗanda suke cikin damuwa ba? Ko zuciyata ba tă yi baƙin ciki domin matalauta ba?
Jag gret ju uti den hårda tiden, och min själ varkunnade sig öfver den fattiga.
26 Duk da haka sa’ad da nake begen abu mai kyau, mugun abu ne ya zo; Sa’ad da nake neman haske, sai duhu ya zo.
Jag vänte det goda, och det onda kom; jag vänte ljuset, och mörkret kom.
27 Zuciyata ba tă daina ƙuna ba; ina fuskantar kwanakin wahala.
Mina inelfvor sjuda, och hålla intet upp; mig är uppåkommen sorgetid.
28 Na yi baƙi ƙirin, amma ba rana ce ta ƙona ni ba. Na tsaya a cikin mutane, na kuma yi kuka don taimako.
Jag går bedröfvad, ändock jag på ingen vredgas; jag står upp i menighetene och ropar.
29 Na zama ɗan’uwan diloli, na zama abokan mujiyoyi.
Jag är drakars broder, och strutsfoglars stallbroder.
30 Fatar jikina ta yi baƙi tana ɓarewa; jikina yana ƙuna da zazzaɓi.
Min hud öfver mig är svart vorden, och min ben är förtorkad af hetta.
31 Garayata ta zama ta makoki, sarewata kuma ta zama ta kuka.
Min harpa är vorden en klagan, och min pipa en gråt.
