Ayuba 29
1 Ayuba ya ci gaba da jawabinsa,
Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 “Da ma ina nan lokacin da ya wuce baya can, kwanakin da Allah yake lura da ni,
Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
3 lokacin da fitilarsa take haske a kaina na yi tafiya cikin duhu tare da haskensa.
då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
4 Kwanakin da nake tasowa, lokacin da abokantakar Allah ta sa wa gidana albarka,
Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
5 lokacin da Maɗaukaki yana tare da ni, kuma’ya’yana suna kewaye da ni,
då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
6 lokacin da ake zuba madara a inda nake takawa, duwatsu kuma suna ɓulɓulo mini man zaitun.
då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
7 “Sa’ad da na je ƙofar birni na zauna a bainin jama’a,
När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
8 matasan da suka gan ni sukan ja gefe tsofaffi kuma suka tashi tsaye;
då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
9 sarakuna suka yi shiru suka rufe bakunansu da hannuwansu;
Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
10 Muryar manya ta yi tsit harshensu ya manne a rufin bakunansu.
furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
11 Duk wanda ya ji ni ya yaba mini waɗanda suka gan ni kuma sun amince da ni,
Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
12 domin na ceci matalauta waɗanda suka nemi taimako, da marasa mahaifi waɗanda ba su da wanda zai taimake su.
ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
13 Mutumin da yake bakin mutuwa ya sa mini albarka. Na faranta wa gwauruwa zuciya.
Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
14 Na yafa adalci ya zama suturata; gaskiya ita ce rigata da rawanina.
I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
15 Ni ne idon makafi kuma ƙafa ga guragu.
Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
16 Ni mahaifi ne ga masu bukata; na tsaya wa baƙo.
Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
17 Na karya ƙarfin mugaye na ƙwato waɗanda suke riƙe da haƙoransu.
Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
18 “Na yi tunani cewa, ‘Zan mutu a cikin gidana, kwanakina da yawa kamar turɓayar ƙasa.
Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
19 Jijiyoyina za su kai cikin ruwa, kuma raɓa za tă kwanta a rassana dukan dare.
Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
20 Ɗaukakata za tă kasance tare da ni garau, bakana koyaushe sabo ne a hannuna.’
Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»
21 “Mutane suna mai da hankali su saurare ni, suna yin shiru don su ji shawarata.
Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
22 Bayan da na yi magana, ba su ƙara ce kome ba. Maganata ta shige su.
Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
23 Sukan jira ni kamar yadda ake jiran ruwan sama. Sukan sha daga cikin maganganuna kamar mai shan ruwan bazara.
De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
24 Sa’ad da na yi musu murmushi da ƙyar sukan yarda; hasken fuskata yana da daraja a gare su.
När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
25 Na zaɓar masu inda za su bi na kuma zauna kamar sarkinsu; na zauna kamar sarki a cikin rundunansu; ina nan kamar mai yi wa masu makoki ta’aziyya.
Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
