Ayuba 29
1 Ayuba ya ci gaba da jawabinsa,
Och Job hof åter upp sitt ordspråk, och sade:
2 “Da ma ina nan lokacin da ya wuce baya can, kwanakin da Allah yake lura da ni,
Ack! att jag vore såsom uti de förra månader, uti de dagar då Gud bevarade mig.
3 lokacin da fitilarsa take haske a kaina na yi tafiya cikin duhu tare da haskensa.
Då hans lykta sken öfver mitt hufvud, och jag i mörkrena gick vid hans ljus;
4 Kwanakin da nake tasowa, lokacin da abokantakar Allah ta sa wa gidana albarka,
Såsom jag var i min ungdoms tid, då Guds hemlighet var öfver mina hyddo;
5 lokacin da Maɗaukaki yana tare da ni, kuma’ya’yana suna kewaye da ni,
Då den Allsmägtige ännu med mig var, och mine tjenare allt omkring mig;
6 lokacin da ake zuba madara a inda nake takawa, duwatsu kuma suna ɓulɓulo mini man zaitun.
Då jag tvådde min väg uti smör, och hälleberget utgöt mig oljoflodar;
7 “Sa’ad da na je ƙofar birni na zauna a bainin jama’a,
Då jag utgick till stadsporten, och lät bereda mig mitt säte på gatone;
8 matasan da suka gan ni sukan ja gefe tsofaffi kuma suka tashi tsaye;
Då mig ynglingar sågo, och undstungo sig, och de gamle uppstodo för mig;
9 sarakuna suka yi shiru suka rufe bakunansu da hannuwansu;
Då de öfverste igen vände att tala, och lade sina hand på sin mun;
10 Muryar manya ta yi tsit harshensu ya manne a rufin bakunansu.
Då Förstarnas röst gömde sig undan, och deras tunga lådde vid deras gom.
11 Duk wanda ya ji ni ya yaba mini waɗanda suka gan ni kuma sun amince da ni,
Ty hvilkens öra mig hörde, den prisade mig saligan; och hvilkens öga mig såg, den vittnade om mig.
12 domin na ceci matalauta waɗanda suka nemi taimako, da marasa mahaifi waɗanda ba su da wanda zai taimake su.
Förty jag halp den fattiga, som ropade, och den faderlösa, som ingen hjelpare hade.
13 Mutumin da yake bakin mutuwa ya sa mini albarka. Na faranta wa gwauruwa zuciya.
Dens välsignelse, som förgås skulle, kom öfver mig; och jag tröstade enkones hjerta.
14 Na yafa adalci ya zama suturata; gaskiya ita ce rigata da rawanina.
Rättfärdighet var min klädebonad, den iklädde jag såsom en kjortel; och min dom var min skrud.
15 Ni ne idon makafi kuma ƙafa ga guragu.
Jag var dens blindas öga, och dens haltas fot.
16 Ni mahaifi ne ga masu bukata; na tsaya wa baƙo.
Jag var de fattigas fader, och hvilken sak jag icke visste, den utfrågade jag.
17 Na karya ƙarfin mugaye na ƙwato waɗanda suke riƙe da haƙoransu.
Jag sönderslog dens orättfärdigas oxlatänder, och tog rofvet utu hans tänder.
18 “Na yi tunani cewa, ‘Zan mutu a cikin gidana, kwanakina da yawa kamar turɓayar ƙasa.
Jag tänkte: Jag vill dö uti mitt näste, och göra mina dagar många såsom sand.
19 Jijiyoyina za su kai cikin ruwa, kuma raɓa za tă kwanta a rassana dukan dare.
Min säd gick upp af vätsko, och dagg blef öfver min årsväxt.
20 Ɗaukakata za tă kasance tare da ni garau, bakana koyaushe sabo ne a hannuna.’
Min härlighet förnyade sig för mig, och min båge förvandlade sig i mine hand.
21 “Mutane suna mai da hankali su saurare ni, suna yin shiru don su ji shawarata.
De hörde mig, och tigde; och vaktade uppå mitt råd.
22 Bayan da na yi magana, ba su ƙara ce kome ba. Maganata ta shige su.
Efter min ord talade ingen mer, och mitt tal dröp på dem.
23 Sukan jira ni kamar yadda ake jiran ruwan sama. Sukan sha daga cikin maganganuna kamar mai shan ruwan bazara.
De vaktade på mig såsom på regn, och uppgapade med munnen såsom efter aftonregn.
24 Sa’ad da na yi musu murmushi da ƙyar sukan yarda; hasken fuskata yana da daraja a gare su.
Om jag log till dem, förläto de sig intet deruppå; och torde intet bedröfva mig.
25 Na zaɓar masu inda za su bi na kuma zauna kamar sarkinsu; na zauna kamar sarki a cikin rundunansu; ina nan kamar mai yi wa masu makoki ta’aziyya.
När jag ville komma till deras handlingar, så måste jag sitta främst; och bodde såsom en Konung ibland krigsfolk, då jag hugsvalade dem som sorgfulle voro.
