Ayuba 19
1 Sai Ayuba ya amsa,
Job svarade, och sade:
2 “Har yaushe za ku yi ta ba ni azaba ku kuma murƙushe ni da maganganunku?
Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?
3 Yanzu sau goma ke nan kuna wulaƙanta ni, kuna kai mini hari na rashin kunya.
I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.
4 In gaskiya ne na yi laifi, kuskurena ya rage nawa.
Far jag vill, så far jag mig vill.
5 In kuwa za ku ɗaukaka kanku a kaina kuna ɗauka wahalar da nake sha domin na yi laifi ne,
Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.
6 sai ku san cewa Allah ya yi mini ba daidai ba ya kewaye ni da ragarsa.
Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.
7 “Ko da yake na yi kuka cewa, ‘An yi mini ba daidai ba!’ Ba a amsa mini ba; ko da yake na nemi taimako, ba a yi adalci ba.
Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.
8 Ya tare mini hanya yadda ba zan iya wucewa ba; ya rufe hanyata da duhu.
Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.
9 Ya cire darajar da nake da ita, ya kuma cire rawani daga kaina.
Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.
10 Ya yi kaca-kaca da ni har sai da na ƙare; ya tuge begen da nake da shi kamar itace.
Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.
11 Yana jin haushina ya lissafta ni cikin maƙiyansa.
Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.
12 Rundunarsa ta zo da ƙarfi; suka kafa sansani kewaye da ni, suka zagaye tentina.
Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.
13 “Ya raba ni da’yan’uwana maza; abokaina sun zama baƙi gare ni.
Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.
14 Dangina sun tafi; abokaina na kurkusa sun manta da ni.
Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.
15 Waɗanda sukan ziyarce ni, da masu yi mini aiki mata sun ɗauke ni baƙo.
Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.
16 Na kira bawana, amma bai amsa ba, ko da yake na roƙe shi da bakina.
Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.
17 Numfashina yana ɓata wa matata rai;’yan’uwana sun ƙi ni.
Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.
18 Har’yan yara suna rena ni; in sun gan ni sai su fara yi mini riyar reni.
Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.
19 Duk abokaina sun yashe ni; waɗanda nake ƙauna sun zama ba sa ƙaunata.
Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.
20 Ni ba kome ba ne sai dai fata da ƙashi, da ƙyar na tsira.
Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.
21 “Ku tausaya mini, abokaina, ku ji tausayina, gama hannun Allah ya sauko a kaina.
Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.
22 Don me kuke fafarata kamar yadda Allah yake yi? Ba ku gaji da yagar fatata ba?
Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?
23 “Kash, da ma a ce ana rubuta maganganuna, da an rubuta su a littafi,
Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;
24 a rubuta su da ƙarfe a kan dutse don su dawwama har abada!
Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:
25 Na san wanda zai fanshe ni yana nan da rai, kuma a ƙarshe zai tsaya a kan duniya.
Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;
26 Kuma bayan an hallaka fatata, duk da haka a cikin jiki zan ga Allah.
Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.
27 Zan gan shi da kaina da idanuna, Ni, ba wani ba ne. Zuciyata ta cika da wannan tunani!
Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;
28 “In kuka ce, ‘Za ku ci gaba da matsa mini, tun da shi ne tushen damuwa,’
Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?
29 sai ku ma ku ji tsoron takobin; gama fushi yakan kawo hukunci ta wurin takobi, sa’an nan za ku san cewa akwai shari’a.”
Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.
