< Ayuba 12 >

1 Sai Ayuba ya amsa,
Då svarade Job, och sade:
2 “Ba shakka ku ne mutanen nan, hikima za tă mutu tare da ku!
Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
3 Amma ni ma ina da hankali kamar ku; ba ku fi ni ba. Wane ne bai san duk waɗannan abubuwan ba?
Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
4 “Na zama abin dariya ga abokaina, ko da yake na yi kira ga Allah ya kuwa amsa mini, duk da haka suka yi mini riya ko da yake ni mai adalci ne kuma marar laifi!
Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
5 Mutanen da ba su da damuwa suna jin daɗin ganin waɗanda suke dab da fāɗuwa.
Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
6 Amma wurin zaman’yan fashi yana nan ba mai damunsu, waɗanda kuma suke saɓa wa Allah suna zamansu lafiya, har ma da masu ɗaukar allahnsu a hannuwansu.
Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
7 “Amma ka tambayi dabbobi, za su kuma koya maka, ko kuma tsuntsayen sararin sama kuma za su gaya maka.
Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
8 Ko ka yi magana da duniya, za tă kuma koya maka, ko kuma ka bar kifin teku su sanar da kai.
Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
9 Wane ne cikin waɗannan bai san cewa hannun Ubangiji ne ya yi wannan ba?
Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
10 Ran kowace halitta yana a hannunsa, haka kuma numfashin dukan’yan adam.
Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
11 Ko kunne ba ya gwada kalmomi kamar yadda harshe yake ɗanɗana abinci?
Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
12 Ko ba a wurin tsofaffi ake samun hikima ba? Ba tsawon rai yana kawo ganewa ba?
Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
13 “Allah ne mai iko da kuma hikima, shawara da ganewa nasa ne.
När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
14 Abin da ya rushe ba a iya ginawa ba; in ya kulle mutum ba a iya buɗe shi a sake shi ba.
Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
15 Idan ya hana ruwan sama, za a yi fări; in kuma ya saki ruwa za a yi ambaliya.
Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
16 Shi ne mai ƙarfi da kuma mai nasara; mai ruɗi da wanda aka ruɗa, duk nasa ne.
Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
17 Yakan sa mashawarta su zama marasa hikima yă kuma sa wawaye su zama masu shari’a.
Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
18 Yana cire sarƙar da sarakuna suka ɗaura yă kuma ɗaura musu wata tsumma a kwankwaso.
Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
19 Yakan ƙasƙantar da firistoci yă kuma tumɓuke masu ikon da aka kafa tun da daɗewa.
Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
20 Yana sa amintattun mashawarta su yi shiru yakan kawar da hikimar dattawa.
Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
21 Yakan sa masu iko su ji kunya yă kuma ƙwace ƙarfin masu ƙarfi.
Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
22 Yana buɗe abubuwan da suke cikin duhu yă kuma kawo haske a wuraren da ba haske;
Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
23 yana sa al’ummai su zama manya, sai kuma yă hallaka su; yana sa al’ummai su ƙasaita, yă kuma watsar da su.
Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
24 Yana hana shugabannin duniya ganewa; Ya bar su su yi ta makuwa, su ruɗe, su ɓata.
Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
25 Suna lallube cikin duhu ba haske; yă sa su yi ta tangaɗi kamar bugaggu.
Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.

< Ayuba 12 >