Chante Salomon 1
1 Kantik A Kantik Yo, ki ekri pa Salomon.
Salomos Höga Visa.
2 Kite l bo m ak bo bouch li! Paske lanmou ou bon pase diven.
Han kysse mig med sins muns kyssande; ty din bröst äro ljufligare än vin;
3 Lwil pafen ou yo santi bon. Non ou menm se tankou lwil kap vide; se pou sa ke tout vyèj yo renmen ou konsa.
Att man må lukta din goda salvo; ditt Namn är en utgjuten salva; derföre hafva pigorna dig kär.
4 Rale m dèyè ou e annou kouri ansanm! Wa a mennen m nan chanm li yo. Lòt Yo “Nou va rejwi nan ou e fè kè kontan; nou va leve lanmou ou wo plis pase diven. Jenn Fi a Ak bon rezon, yo renmen ou konsa.”
Drag mig efter dig, så löpe vi; Konungen förde mig in uti sin kammar: Vi fröjde oss, och äre glade öfver dig; vi tänke uppå din bröst mer än uppå vin; de fromme älska dig.
5 Mwen menm, mwen nwa; men mwen byen bèl, O fi a Jérusalem yo, tankou tant Kédar yo, tankou rido a Salomon yo.
Jag är svart, men ganska täck, I Jerusalems döttrar, såsom Kedars hyddor, såsom Salomos tapeter.
6 Pa gade mwen konsa akoz mwen nwa; solèy la brile m konsa. Fis a manman m yo te byen fache avè m; Yo te fè m gadyen chan rezen yo. Men pwòp jaden pa m nan vin neglije.
Ser icke derefter, att jag så svart är; ty solen hafver bränt mig; mins moders barn vredgas emot mig. Man hafver satt mig till vingårdsvaktersko; men min vingård, den jag hade, bevarade jag icke.
7 Pale mwen, ou menm nan ke nanm mwen tèlman renmen; ki kote ou fè patiraj twoupo ou a? Ki kote ou konn fè l kouche a midi? Paske poukisa mwen ta tankou yon moun ki vwale figi li nan kote twoupo zanmi ou yo?
Säg mig du, den min själ älskar, hvar du beter, hvar du hvilar om middagen; att jag icke skall gå hit och dit, till dina stallbröders hjordar.
8 Si ou menm, ou pa konnen, O pi bèl pami tout fanm yo; janbe swiv wout twoupo a, e fè patiraj pou jenn kabrit ou yo akote tant bèje ou yo.
Känner du dig icke, du dägeligasta ibland qvinnor, så gack uppå fårens fotspår, och bet din kid vid herdahusen.
9 Pou mwen, cheri mwen an, ou tankou pi bèl poulich pami sa kap rale cha Farawon an.
Jag liknar dig, min kära, vid mitt resigtyg, vid Pharaos vagnar.
10 Bò figi ou byen bèl ak zanno, kou ou ak bèl kolye.
Dina kinder stå ljufliga i spann, och din hals i kedjo.
11 Nou va fè pou ou dekorasyon an lò anbeli ak pwent an ajan tou won.
Vi vilje göra dig gyldene spann med silfdoppor.
12 Pandan wa a te sou tab li, pafen mwen te rive kote l ak bèl odè.
Då Konungen vände sig hit, gaf min nardus sina lukt.
13 Sila ke m renmen an se yon pòch pafen; fèy bazilik ki pase tout nwit lan antre tete mwen.
Min vän är mig ett knippe af myrrham, det emellan min bröst hänger.
14 Cheri mwen an se yon grap flè jasmen byen plase nan chan rezen En-Guédi yo.
Min vän är mig en drufva Copher, uti de vingårdar i EnGedi.
15 “Tèlman ou bèl, cheri mwen an; tèlman ou bèl! Zye ou tankou toutrèl yo.”
Si, min kära, du äst dägelig; dägelig äst du, din ögon äro såsom dufvoögon.
16 Gade jan ou bèl e byen agreyab, cheri mwen an; anverite, se zèb vèt kap fè kabann nou.
Si, min vän, du äst dägelig och ljuflig; vår säng grönskas.
17 Pilye kay nou se bwa sèd e travès yo se bwa pen.
Vår hus bjelkar äro cedreträ; våre sparrar äro cypress.
