Sòm 73
1 Yon Sòm Asaph Anverite, Bondye bon a Israël, a (sila) avèk kè ki san tach yo!
En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
2 Men pou mwen, pye m te prèt pou glise tonbe, Pa m yo te prèt pou chape.
Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
3 Paske mwen te gen anvi awogan yo, lè m te wè jan mechan yo te byen reyisi.
Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
4 Paske nan lanmò yo, nanpwen soufrans e kò yo byen gra.
Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
5 Yo pa nan pwoblèm tankou lòt moun, ni yo pa toumante tankou limanite.
De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
6 Pou sa, yo pote ògèy tankou yon bèl kolye. Abiman vyolans kouvri kon yon bèl rad.
Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
7 Zye yo anfle nan mitan grès yo. Imajinasyon a kè yo dechennen nèt.
De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
8 Yo giyonnen moun. Ak mechanste, yo pale afè oprime lòt moun. Yo pale konsi se anwo sa soti.
De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
9 Nan bouch yo rive nan syèl la, pandan lang yo fè gwo pwomnad sou tout latè.
Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
10 Akoz sa a, pèp pa yo retounen kote yo, e yo kontinye bwè gran sous yo nèt.
Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
11 Yo di: “Kòman Bondye konnen? Eske gen konesans kote Pi Wo a?”
Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
12 Gade byen, (sila) yo se mechan yo ye. Konsi, toujou alèz, yo te agrandi richès yo.
Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
13 Anverite, se an ven mwen te kenbe kè m san tach, ak lave men m nan inosans.
Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
14 Paske mwen te twouble tout lajounen e te resevwa chatiman chak maten.
Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
15 Si mwen te di: “Mwen va pale konsa,” gade byen, mwen ta trayi jenerasyon pitit Ou yo.
Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
16 Lè m te reflechi pou konprann sa, zye m pa t wè klè menm.
Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
17 Men jis lè m te antre nan sanktiyè Bondye a, mwen te vin konprann jan yo ta fini.
Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
18 Anverite, Ou te mete yo kote ki glise anpil. Ou te jete yo ba jiskaske yo fini nèt.
Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
19 Men kijan yo va detwi nan yon enstan! Y ap bale nèt ale avèk gran perèz kap rive sibitman!
Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
20 Tankou yon rèv lè moun leve, O SENYÈ, lè Ou leve, Ou va meprize pwòp fòm yo. Ou va rayi rèv de lespri yo.
Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
21 Lè kè m te vin anmè, e kè m te pike anndan m,
Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
22 alò, mwen te vin ensansib e san bon konprann. Mwen te tankou yon bèt devan Ou.
Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
23 Sepandan, mwen avè W tout tan. Ou te kenbe men dwat mwen.
Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
24 Avèk konsèy Ou, Ou va gide mwen, e apre, resevwa mwen nan laglwa.
Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
25 Se kilès mwen gen nan syèl la sof ke Ou? Epi anplis ke Ou, mwen pa vle anyen sou latè.
När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
26 Chè mwen avèk kè mwen kab fè fayit, men Bondye se fòs kè mwen ak pòsyon mwen jis pou tout tan.
Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
27 Paske gade byen, (sila) ki lwen yo va peri. Ou te detwi tout (sila) ki pa t fidèl a Ou menm yo.
Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
28 Men pou mwen, rete pre Bondye se bonte mwen. Mwen te fè Senyè a, BONDYE a, refij mwen, Pou m kab pale tout zèv Ou yo.
Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
