< Sòm 147 >
1 Louwe SENYÈ a! Paske li bon pou chante lwanj a Bondye nou an. Paske se agreyab epi lwanj Li se dous.
Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
2 SENYÈ a ap ranfòse Jérusalem. Li ranmase egzile Israël yo.
HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
3 Li geri (sila) ak kè kase yo e mete pansman sou blesi yo.
Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
4 Li konte fòs kantite zetwal yo. Li bay non a yo tout.
Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
5 Gran se SENYÈ nou an e Li ranpli ak fòs. Bon konprann Li an san limit nèt.
Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
6 SENYÈ a bay soutyen a aflije yo. Li fè mechan yo bese desann jis rive atè.
HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
7 Chante a SENYÈ a ak remèsiman. Chante lwanj a Bondye nou an sou gita,
Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
8 ki kouvri syèl la ak nwaj yo, ki founi lapli pou tè a, ki fè zèb yo grandi sou mòn yo.
honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
9 Li bay bèt la manje li, ak jenn kòbo k ap kriye yo.
honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
10 Li pa pran plezi nan fòs cheval la. Li pa pran plezi nan janm a moun.
Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
11 SENYÈ a bay favè a (sila) ki krent Li yo, (sila) ki tann lanmou dous Li yo.
HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
12 Louwe SENYÈ a, O Jérusalem! Louwe Bondye ou a, O Sion!
Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
13 Paske Li te fòtifye ba fè nan pòtay ou yo; Li te beni fis ou yo anndan w.
Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
14 Li fè lapè anndan lizyè ou yo. Li satisfè ou ak meyè kalite ble.
Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
15 Li voye lòd Li sou latè. Pawòl Li kouri byen vit.
Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
16 Li bay lanèj kon lenn. Li gaye lawouze glase kon sann.
Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
17 Li jete voye glas Li kon ti mòso. Se kilès ki kab kanpe devan fredi Li a?
Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
18 Li voye pawòl Li pou fonn yo. Li fè van Li soufle e dlo yo koule.
Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
19 Li deklare pawòl Li yo a Jacob, règleman Li yo ak òdonans Li yo a Israël.
Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
20 Li pa t aji konsa avèk okenn lòt nasyon. Selon òdonans Li yo, yo pa konnen yo. Louwe SENYÈ a!
Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!