Sòm 129

1 Yon chan pou monte vè tanp lan. “Anpil fwa, yo te pèsekite mwen soti nan jenès mwen. Kite Israël di koulye a:

En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

2 “Anpil fwa, yo te pèsekite mwen soti nan jenès mwen, men yo pa janm reyisi kont mwen.

De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

3 Labourè yo te laboure chan yo sou do m. Yo fè tranch tè yo vin pi long.”

De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

4 SENYÈ a dwat. Kòd a mechan yo, Li te koupe yo fè bout.

Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

5 Ke tout (sila) ki rayi Sion yo vin wont! Ke yo retounen fè bak menm.

Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

6 Kite yo vin tankou zèb sou kay la; zèb ki fennen avan li grandi,

Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

7 jis moun rekòlt la p ap kapab plen men l, oubyen (sila) ki mare pote pake a, pa p ka plen lestomak li.

Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

8 Ni (sila) ki pase yo, p ap di: “Ke benediksyon SENYÈ a rete avèk ou. Nou beni ou nan non SENYÈ a.”

Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.