Sòm 122

1 Yon Sòm pou monte vè tanp lan. Yon Sòm David. Mwen te kontan lè yo te di mwen, “Annou ale lakay SENYÈ a.”

En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

2 Pye nou kanpe anndan pòtay ou yo, O Jérusalem!

Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

3 Jérusalem, ki bati kon yon vil ki kole dyanm ansanm,

Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

4 sou (sila) tribi yo konn monte, menm tribi a SENYÈ yo, yon òdonans pou Israël, pou bay remèsiman a non SENYÈ a.

dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

5 Paske la, twòn yo te plase pou jijman, twòn lakay David yo.

Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

6 Priye pou lapè Jérusalem. (Sila) ki renmen ou yo va pwospere.

Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

7 Ke lapè kapab anndan miray ou yo, e pwosperite nan palè ou yo.

Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

8 Pou koz a frè m yo ak zanmi mwen yo, m ap di koulye a, “Ke lapè anndan ou”.

För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

9 Pou koz a kay SENYÈ a, Bondye nou an, mwen va chache byen ou.

För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.