Sòm 122

1 Yon Sòm pou monte vè tanp lan. Yon Sòm David. Mwen te kontan lè yo te di mwen, “Annou ale lakay SENYÈ a.”

En visa Davids i högre choren. Jag glädes i det mig sagdt är, att vi skole gå in uti Herrans hus;

2 Pye nou kanpe anndan pòtay ou yo, O Jérusalem!

Och att våre fötter skola stå i dinom portom, Jerusalem.

3 Jérusalem, ki bati kon yon vil ki kole dyanm ansanm,

Jerusalem är bygdt, att det skall vara en stad, der man tillsammankomma skall;

4 sou (sila) tribi yo konn monte, menm tribi a SENYÈ yo, yon òdonans pou Israël, pou bay remèsiman a non SENYÈ a.

Dit slägterna uppgå skola, nämliga Herrans slägter, till att predika Israels folke, till att tacka Herrans Namne.

5 Paske la, twòn yo te plase pou jijman, twòn lakay David yo.

Ty der äro satte stolar till doms, Davids hus stolar.

6 Priye pou lapè Jérusalem. (Sila) ki renmen ou yo va pwospere.

Önsker Jerusalem lycko; dem gånge väl, som dig älska.

7 Ke lapè kapab anndan miray ou yo, e pwosperite nan palè ou yo.

Frid vare innan dina murar, och lycka i dina palats.

8 Pou koz a frè m yo ak zanmi mwen yo, m ap di koulye a, “Ke lapè anndan ou”.

För mina bröders och fränders skull vill jag dig frid önska.

9 Pou koz a kay SENYÈ a, Bondye nou an, mwen va chache byen ou.

För Herrans vår Guds hus skull vill jag ditt bästa söka.