Sòm 104
1 Beni SENYÈ a, O nanm mwen! O SENYÈ, Bondye mwen an, Ou tèlman gran. Ou abiye avèk bèlte ak majeste.
Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.
2 Li kouvri Li menm ak limyè kon yon manto. Ki ouvri syèl la tankou yon rido tant.
Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.
3 Li poze gran travès wo chanm nan nan dlo. Li fè nwaj yo sèvi kon cha Li. Li mache sou zèl van an.
Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;
4 Li fè van yo vin mesaje Li. Flanm dife yo se minis Li.
Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;
5 Li te etabli tè a sou pwòp fondasyon li, pou l pa varye pou tout tan ni pou tout tan.
Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.
6 Ou te kouvri li avèk fon an tankou yon vètman. Dlo yo te kanpe anwo mòn yo.
Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.
7 Ak repwòch Ou, yo te sove ale. Lè vwa Ou te sone, yo te kouri ale.
Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.
8 Mòn yo te leve, vale yo te vin fon nan plas ke Ou te kòmande pou yo a.
Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.
9 Ou te plase yon limit pou dlo yo pa ta depase, pou yo pa retounen kouvri tè a.
Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.
10 Li fè sous yo vin koule nan vale yo. Yo koule antre mòn yo.
Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;
11 Yo bay dlo pou bwè a tout bèt chan yo. Bourik mawon yo bwè pou satisfè swaf yo.
Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.
12 Akote yo, zwazo syèl yo va poze kay. Yo va leve vwa yo pami branch bwa yo.
När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.
13 Li awoze mòn yo soti nan chanm anwo yo. Latè satisfè avèk fwi a zèv Li yo.
Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.
14 Li fè zèb grandi pou bèt yo e vèdi pou zèv a lòm nan, pou li kab fè manje sòti nan tè a,
Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;
15 e diven ki fè kè a lòm kontan an, pou li kab fè figi li klere ak lwil, ak manje ki bay soutyen a kè lòm nan.
Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;
16 Pyebwa a SENYÈ yo bwè dlo jiskaske yo plen, pye sèd Liban ke Li te plante yo,
Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.
17 kote zwazo yo fè nich yo. Sigòy ki fè kay li nan pye sipre yo.
Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.
18 Mòn wo yo se pou kabrit mawon yo. Gwo falèz yo se yon kote pou daman yo kache.
De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.
19 Li te fè lalin nan pou sezon yo. Solèy la konnen plas kote pou l vin kouche a.
Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.
20 Ou te chwazi tenèb la e li te devni lannwit, pou tout bèt forè yo mache toupatou.
Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;
21 Jenn lyon yo rele fò dèyè viktim yo, e chache manje yo nan men Bondye.
De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;
22 Solèy la vin leve. Yo retire yo pou ale kouche nan tanyè yo.
Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.
23 Lòm ale fè travay li. Li fè fòs jis lannwit rive.
Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.
24 O SENYÈ, a la zèv Ou yo anpil! Nan sajès, Ou te fè tout bagay. Latè ranpli ak byen Ou yo.
Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.
25 Genyen lanmè, gran e vast. Ladann, gen gwo ekip pwason ki pa kab menm konte gwo bèt, kòn ti bèt.
Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.
26 Genyen gwo bato k ap pase ladann, ak levyatan ke Ou te fòme pou fè spò ladann nan.
Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.
27 Yo tout ap tann Ou pou bay yo manje nan lè yo.
Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.
28 Ou bay yo, e yo ranmase li. Ou ouvri men Ou, e yo satisfè ak bonte.
Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.
29 Ou kache figi Ou, e yo chagren nèt. Ou retire lespri yo; yo mouri e yo retounen nan pousyè yo.
Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.
30 Ou voye Lespri Ou deyò; yo vin kreye. Konsa, Ou renouvle fas tè a.
Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.
31 Kite glwa SENYÈ a dire jis pou tout tan. Kite SENYÈ a rejwi nan zèv Li yo.
Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.
32 Li gade tè a e tè a vin tranble. Li touche mòn yo e yo fè lafimen.
Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.
33 Mwen va chante a SENYÈ a toutotan ke m ap viv. Mwen va chante lwanj a Bondye mwen an toutotan ke m la.
Jag vill sjunga Herranom i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.
34 Kite refleksyon mwen yo fè L plezi. Pou kont mwen, mwen va kontan nan SENYÈ a.
Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af Herranom.
35 Kite pechè yo vin disparèt sou tè a, E mechan yo vin pa la ankò. Beni SENYÈ a, O nanm mwen. Bay SENYÈ a lwanj!
Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, Herran. Halleluja.
