Sòm 102

1 Koute lapriyè mwen, O SENYÈ! Epi kite kri sekou mwen rive bò kote Ou.

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

2 Pa kache figi Ou sou mwen nan jou gwo twoub mwen an; Panche zòrèy Ou bò kote m. Nan jou ke m rele Ou a, reponn mwen vit.

Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

3 Paske jou m yo te manje nèt nan lafimen, e zo m te chofe tankou yon chemine.

Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

4 Kè m fin frape tankou zèb. Li fennen nèt. Anverite, mwen bliye manje pen mwen.

Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

5 Akoz gwo bri kri mwen yo, zo m yo kole sou chè m.

För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

6 Mwen sanble ak yon grangozye nan dezè. Mwen tankou yon frize nan gran savann.

Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

7 Mwen kouche zye tou louvri. Mwen tankou yon zwazo izole sou twati kay la.

Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

8 Lènmi m yo repwoche m tout lajounen. (Sila) ki moke m yo sèvi ak non mwen kon madichon.

Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

9 Paske mwen te manje sann kon pen e mele bwason m ak dlo zye m,

Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

10 akoz endiyasyon avèk kòlè Ou. Ou te leve m wo e te jete m lwen.

för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

11 Jou m yo tankou yon lonbraj ki vin long. Mwen vin fennen tankou zèb.

Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

12 Men Ou menm, O SENYÈ, Ou dire jis pou tout tan E non Ou jis a tout jenerasyon yo.

Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

13 Ou va leve pou fè pitye sou Sion, paske se lè pou fè li gras. Lè apwente a fin rive l.

Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

14 Anverite, sèvitè Ou yo twouve plezi nan wòch li yo. Yo plen tristès akoz pousyè li.

Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

15 Pou sa, nasyon yo va krent non SENYÈ a, e tout wa latè yo va krent glwa Ou.

Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

16 Paske se SENYÈ a ki te ranfòse Sion. Li te parèt nan glwa Li.

när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

17 Li te prete atansyon a lapriyè malere yo, e pa t meprize priyè yo.

när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

18 Sa va ekri pou jenerasyon k ap vini an. Pou yon pèp ki poko kreye kapab bay lwanj a SENYÈ a.

Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

19 Li te gade anba soti nan wotè sen Li an. Soti nan syèl la, SENYÈ a te veye sou latè,

att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

20 pou tande vwa plenyen a prizonye a, pou mete an libète (sila) ki te kondane a lanmò yo,

för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

21 Pou lezòm ta kab pale sou non SENYÈ a nan Sion, e bay lwanj Li nan Jérusalem,

på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

22 pandan pèp yo rasanble ansanm ak wayòm yo, pou sèvi SENYÈ a.

när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

23 Li fin febli fòs mwen nan chemen an. Li rakousi nonb de jou mwen yo.

Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

24 Mwen te di: “O Bondye mwen an, pa rache m nan mitan jou mwen yo. Ane pa Ou yo dire pandan tout jenerasyon yo.

Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

25 Depi tan ansyen yo, Ou te fonde latè, e syèl yo se zèv lamen Ou yo.

I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

26 Malgre yo peri, Ou menm va rete toujou. Wi, tout bagay nan yo va vin epwize tankou yon vètman. Tankou rad, Ou va chanje yo, e yo va chanje.

de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

27 Men Ou menm, se menm jan an Ou ye. Ane pa Ou yo p ap janm fini.

Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

28 Pitit a sèvitè Ou yo va kontinye, e desandan pa yo va etabli devan Ou.”

Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.