Jòb 7

1 “Èske lòm pa oblije fè kòve sou latè? Èske jou li yo pa tankou jou a yon ouvriye jounalye?

Måste icke menniskan alltid vara i strid på jordene; och hennes dagar äro såsom en dagakarls?

2 Tankou esklav ki rale souf pou rive nan lonbraj, tankou jounalye k ap tann kòb li,

Såsom en dräng åstundar skuggan, och en dagakarl, att hans arbete må vara ute;

3 se konsa mwen jwenn mwa yo plen mizè, e nwit plen ak gwo twoub k ap dezinyen pou mwen.

Så hafver jag väl arbetat hela månaden fåfängt, och bedröfvada nätter äro mig många vordna.

4 Lè m kouche mwen di: ‘Se kilè m ap leve?’ Men nwit lan kontinye; m ap vire tounen jis rive nan maten.

När jag lägger mig, säger jag: När månn jag skola uppstå? Och sedan räknar jag, när afton skall varda; ty jag var hvarjom manne en styggelse intill mörkret.

5 Chè m abiye ak vè ak kal ki fèt ak pousyè. Po m vin di e li koule pij.

Mitt kött är fullt med matk och mull allt omkring; min hud är sammanskrynkt och till intet vorden.

6 Jou m yo mache pi vit ke mach aparèy tise a. Yo fini sanzespwa.

Mine dagar äro snarare bortflogne än en väfspole; och äro förledne utan all förtöfvan.

7 Sonje byen ke lavi m pa plis ke yon souf; zye m p ap wè sa ki bon ankò.

Tänk uppå, att mitt lif är ett väder, och min ögon komma icke igen till att se det goda;

8 Zye a sila ki wè m yo, p ap wè m ankò. Zye Ou va sou mwen, men mwen p ap la ankò.

Och intet lefvandes öga varder mig mera seendes; din ögon se på mig, deröfver förgås jag.

9 Jan yon nwaj vin disparèt, li ale nèt. Konsa sila ki desann nan sejou lanmò a pa p monte ankò. (Sheol h7585)

Molnet varder allt, och går bort; så ock den som far neder i helvetet, han kommer icke upp igen; (Sheol h7585)

10 Li p ap retounen ankò lakay li, ni plas li p ap rekonèt li ankò.

Och besitter icke sitt hus igen, och hans rum blifver öde.

11 “Akoz sa a, mwen p ap met fren nan bouch mwen. Mwen va pale nan doulè lespri m; mwen va plenyen nan lespri anmè mwen.

Derföre vill jag ock icke förmena minom mun; jag vill tala i mins hjertas ångest, och vill utsäga min själs bedröfvelse.

12 Èske se lanmè mwen ye, oswa bèt jeyan lanmè a, pou Ou te mete gad sou mwen?

Är jag ett haf, eller en hvalfisk, att du så förvarar mig?

13 Si mwen di: ‘Kabann mwen va ban m repo, sofa m va soulaje plent mwen,’

Ty jag tänkte: Min säng skall trösta mig; mitt lägre skall lisa mig.

14 answit, Ou fè m krent ak rèv, e teworize m ak vizyon;

När jag talar med mig sjelf, så förskräcker du mig med drömmar, och gör mig förfärelse;

15 jiskaske nanm mwen ta chwazi mouri toufe; pito lanmò olye doulè mwen yo.

Att min själ önskar sig vara hängd, och min ben döden.

16 Mwen fin epwize nèt; mwen p ap viv tout tan. Kite mwen sèl, paske jou mwen yo pa plis ke yon souf.

Jag begärar intet mer lefva; håll upp af mig; ty mine dagar äro fåfängelige.

17 Kisa lòm ye pou Ou reflechi sou li e pou Ou bay ka li enpòtans,

Hvad är en menniska, att du aktar henne högt, och bekymrar dig med henne?

18 pou Ou fè l pase egzamen chak maten e fè l pase eprèv chak moman?

Du hemsöker henne dagliga, och försöker henne alltid.

19 Èske Ou p ap janm sispann gade m, ni kite mwen anpè jiskaske m fin vale krache m?

Hvi går du icke ifrå mig, och släpper mig, så länge jag uppsvälger min spott?

20 Èske mwen te peche? Kisa mwen te fè Ou, Ou menm, ki gadyen lòm? Poukisa Ou te fè m objè tiraj Ou jiskaske mwen vin yon fado pou pwòp tèt mwen?

Hafver jag syndat, hvad skall jag göra dig, o du menniskors gömmare? Hvi gjorde du mig, att jag uppå dig stöta skulle, och är mig sjelfvom till tunga?

21 Poukisa konsa Ou pa padone transgresyon mwen yo, e retire inikite mwen yo? Paske koulye a, mwen va kouche nan pousyè a; Ou va chache pou mwen, men m p ap la ankò.”

Och hvi förlåter du mig icke mina missgerning, och tager icke bort mina synd? Ty nu skall jag lägga mig i mull; och när man om morgonen söker mig, är jag då intet till.