Jòb 6
1 Epi Job te reponn:
Då tog Job till orda och sade:
2 “O ke doulè m ta kab peze pou mete nan balans lan, ansanm ak gwo dega ki vin sou mwen yo!
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3 Paske li ta pi lou pase sab lanmè yo. Akoz sa a, pawòl mwen yo te tèlman san règ.
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4 Paske flèch Toupwisan an fin antre anndan m; lespri m ap bwè pwazon. Gwo laperèz Bondye a vin alinye kont mwen.
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5 Èske bourik mawon ranni sou zèb li, oswa bèf rele sou manje li?
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6 Èske bagay san gou kapab manje san sèl, oswa èske pati blan nan zye poul a gen gou?
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7 Nanm mwen p ap touche yo. Yo tankou manje abominab pou mwen.
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8 “O ke sa m mande ta kab rive, e ke Bondye ta ban m sa m anvi wè a!
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9 Ke Bondye ta dakò pou kraze m nèt, ke Li ta lache men l pou retire mwen nèt!
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10 Kite sa toujou kòm konsolasyon mwen; wi, kite mwen rejwi nan doulè k ap kraze mwen, pou m pa t renye pawòl a Sila Ki Sen an.
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11 Ki jan fòs mwen ye, pou m ta tan? Epi kilès lafen mwen, ke m ta dwe sipòte?
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12 Èske fòs mwen tankou wòch, o èske chè m kon bwonz?
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13 Èske se pa ke nanpwen sekou anndan m, ke tout sajès fin chase lwen mwen?
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14 “Paske pou nonm ki pèdi tout espwa a, li ta dwe twouve konpasyon nan zanmi li; menm a li menm ki kon pèdi lakrent Wo Pwisan an.
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15 Frè m yo te aji ak desepsyon kon yon ravin, kon flèv ravin ki vin sèch;
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16 ki vin sal tankou glas k ap fonn kote lanèj kon kache.
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 Nan sezon sèch, yo pa la; lè li cho, yo disparèt sou plas yo.
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 Chemen a kous pa yo tòde tout kote; yo monte rive vin anyen; yo vin disparèt.
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 Karavàn Théma yo te vin veye; vwayajè Séba yo te gen espwa yo.
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20 Yo te desi paske yo te mete konfyans; yo te vini la, e te etone.
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 Anverite, koulye a se konsa ou ye; ou wè laperèz e ou vin pè.
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 Èske mwen te di ou: ‘Ban m yon bagay’? Oswa m te fè yon demann anba tab pou retire nan richès ou?
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23 Oswa ‘delivre m nan men advèsè a’? Oswa ‘rachte mwen nan men opresè sila yo’?
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24 “Enstwi mwen e mwen va pe la! Montre mwen kote mwen gen tò.
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25 Kèl doulè pawòl onèt sa yo genyen! Men kisa diskou ou a pwouve?
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26 Èske ou gen entansyon repwoche pawòl mwen yo, lè ou konnen se van ki mèt pawòl yo lè moun dekouraje nèt?
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 Konsa, ou ta menm tire osò pou òfelen yo e fè twòk pou zanmi ou.
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28 Alò, souple, gade mwen e wè si se manti m ap fè nan figi ou.
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29 Rete la, koulye a e pa kite enjistis fèt. Retounen kote m! Jiska prezan, ladwati mwen rete ladan an.
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30 Èske gen enjistis sou lang mwen? Èske bouch mwen pa kapab distenge gou gwo malè?”
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
