Jòb 6
1 Epi Job te reponn:
Job svarade, och sade:
2 “O ke doulè m ta kab peze pou mete nan balans lan, ansanm ak gwo dega ki vin sou mwen yo!
När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
3 Paske li ta pi lou pase sab lanmè yo. Akoz sa a, pawòl mwen yo te tèlman san règ.
Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
4 Paske flèch Toupwisan an fin antre anndan m; lespri m ap bwè pwazon. Gwo laperèz Bondye a vin alinye kont mwen.
Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
5 Èske bourik mawon ranni sou zèb li, oswa bèf rele sou manje li?
Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
6 Èske bagay san gou kapab manje san sèl, oswa èske pati blan nan zye poul a gen gou?
Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
7 Nanm mwen p ap touche yo. Yo tankou manje abominab pou mwen.
Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
8 “O ke sa m mande ta kab rive, e ke Bondye ta ban m sa m anvi wè a!
O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
9 Ke Bondye ta dakò pou kraze m nèt, ke Li ta lache men l pou retire mwen nèt!
Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
10 Kite sa toujou kòm konsolasyon mwen; wi, kite mwen rejwi nan doulè k ap kraze mwen, pou m pa t renye pawòl a Sila Ki Sen an.
Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
11 Ki jan fòs mwen ye, pou m ta tan? Epi kilès lafen mwen, ke m ta dwe sipòte?
Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
12 Èske fòs mwen tankou wòch, o èske chè m kon bwonz?
Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
13 Èske se pa ke nanpwen sekou anndan m, ke tout sajès fin chase lwen mwen?
Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
14 “Paske pou nonm ki pèdi tout espwa a, li ta dwe twouve konpasyon nan zanmi li; menm a li menm ki kon pèdi lakrent Wo Pwisan an.
Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
15 Frè m yo te aji ak desepsyon kon yon ravin, kon flèv ravin ki vin sèch;
Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
16 ki vin sal tankou glas k ap fonn kote lanèj kon kache.
Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
17 Nan sezon sèch, yo pa la; lè li cho, yo disparèt sou plas yo.
Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
18 Chemen a kous pa yo tòde tout kote; yo monte rive vin anyen; yo vin disparèt.
Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
19 Karavàn Théma yo te vin veye; vwayajè Séba yo te gen espwa yo.
De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
20 Yo te desi paske yo te mete konfyans; yo te vini la, e te etone.
Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
21 Anverite, koulye a se konsa ou ye; ou wè laperèz e ou vin pè.
Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
22 Èske mwen te di ou: ‘Ban m yon bagay’? Oswa m te fè yon demann anba tab pou retire nan richès ou?
Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
23 Oswa ‘delivre m nan men advèsè a’? Oswa ‘rachte mwen nan men opresè sila yo’?
Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
24 “Enstwi mwen e mwen va pe la! Montre mwen kote mwen gen tò.
Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
25 Kèl doulè pawòl onèt sa yo genyen! Men kisa diskou ou a pwouve?
Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
26 Èske ou gen entansyon repwoche pawòl mwen yo, lè ou konnen se van ki mèt pawòl yo lè moun dekouraje nèt?
I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
27 Konsa, ou ta menm tire osò pou òfelen yo e fè twòk pou zanmi ou.
I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
28 Alò, souple, gade mwen e wè si se manti m ap fè nan figi ou.
Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
29 Rete la, koulye a e pa kite enjistis fèt. Retounen kote m! Jiska prezan, ladwati mwen rete ladan an.
Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
30 Èske gen enjistis sou lang mwen? Èske bouch mwen pa kapab distenge gou gwo malè?”
Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
