Jòb 39
1 “Èske ou konnen lè kabrit mòn yo fè pitit? Èske ou konn wè lè sèf yo metba?
Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
2 Èske ou kab kontwole mwa ke yo rete plenn yo, oswa èske ou konnen lè yo fè pitit?
Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
3 Yo bese a jenou, yo pouse fè pitit yo parèt, yo fòse fè doulè yo fini nèt.
De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
4 Pitit yo vin fò, yo grandi nan chan lib; yo ale e yo pa retounen kote yo.
Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
5 “Se kilès ki te fè bourik mawon yo vin lib? Epi kilès ki te lache kòd ki te mare sou bourik kous la,
Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
6 ke Mwen te bay savann nan kon abitasyon li, ak tè sale a kon kote pou l rete a?
Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
7 Li pa bay valè a zen lavil la; kri a chofè yo, li pa okipe yo.
Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
8 Li chache nan tout mòn yo pou manje l e chache jwenn tout sa ki vèt.
Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
9 “Èske bèf mawon va dakò pou sèvi ou, oswa èske l ap pase nwit lan devan manjwa ou?
Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
10 Èske ou kab mare bèf mawon a ak kòd pou l rete nan ranp li, oswa èske l ap boulvèse jaden an dèyè w?
Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
11 Èske ou va fè l konfyans akoz gran fòs li, e kite l responsab travay ou?
Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
12 Èske ou va mete lafwa ou nan li pou li pote semans lakay, o ranmase seryel sou glasi vannen an?
Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
13 “Zèl a otrich yo bat anlè ak gran jwa, men èske se plimaj lanmou?
Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
14 Veye byen, li abandone pwòp ze li yo sou latè a pou yo ka chofe yo nan pousyè,
Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
15 Li bliye yon grenn pye ka kraze yo, oswa yon bèt sovaj kab foule yo.
Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
16 Li maltrete pitit li yo ak mechanste, konsi yo pa t pou li; menm si tout travay li ta an ven, sa pa regade l;
Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
17 Akoz Bondye te fè li bliye sajès li, e pa t bay li yon pòsyon bon konprann.
Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
18 Lè l leve kò l anlè, li giyonnen cheval la ak chevalye a.
Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
19 Èske se ou ki te bay cheval la fòs? Èske ou te abiye kou li ak krenyen?
Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
20 Èske ou fè l vòltije tankou yon krikèt? Gran souf ki sòti nan nen l byen etonnan.
Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
21 Pye li fouye tè a nan vale a, e li kontan fòs li. Li sòti parèt pou rankontre zam yo.
Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
22 Li ri sou danje, ni li pa gen lakrent. Li pa vire fè bak devan nepe;
Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
23 fouwo soukwe akote l, lans k ap briye a, ak gwo frenn nan.
Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
24 Byen anraje e tranblan, li fè kous sou tè a, e li p ap kanpe lè vwa twonpèt la sone.
Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
25 Depi twonpèt la sone li di: ‘Aha!’ Soti lwen, li pran sant batay la, tonnè a kapitèn yo ak kri gè a.
För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
26 Èske se pa bon konprann ou ke malfini an konn vole anlè, avèk zèl li lonje vè sid?
Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
27 Èske se pa kòmand pa ou ke èg la monte wo pou fè nich li nan wotè?
Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
28 Anwo sou falèz la, li rete e fè abitasyon li, sou kwen wòch yon kote ki pa kab pwoche.
På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
29 Se la li veye manje li; zye li wè l soti lwen.
Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
30 Pitit li yo, anplis, konn souse san; epi kote mò yo ye; se la li ye.”
Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
