< Jòb 37 >

1 “Pou sa, menm kè mwen konn tranble. Li vòltije kite plas li.
Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
2 Koute, O koute byen bri vwa L, k ap gwonde tankou tonnè ak bri tonnè a k ap sòti nan bouch Li.
Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
3 Anba tout syèl la, Li lage sa nèt ale, ak loray Li jis rive nan tout pwent tè a.
Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
4 Apre sa, yon gwo vwa ki rele fò; Li gwonde ak vwa majeste Li a. Li pa menm ralanti eklè lè yo tande vwa L.
Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
5 Bondye gwonde avèk vwa mèvèy Li a. L ap fè gwo bagay ke nou pa kab menm konprann.
Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
6 Paske a lanèj la, Li di: ‘Tonbe sou latè’, e a inondasyon lapli a, Li di: ‘Kontinye tonbe fò’.
Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
7 Li sele men a chak òm, pou tout moun kab konnen zèv Li yo.
Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
8 Konsa, tout bèt sovaj va antre nan kav yo e rete lakay yo.
Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
9 Men sòti nan sid, tanpèt la parèt e nan nò, fredi a.
Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
10 Soti nan souf Bondye, se glas ki fèt, e sifas dlo yo vin glasi.
med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
11 Anplis, Li chaje vapè yo ak dlo e fè nwaj la vin lou; Li fè nwaj la gaye pou vide ekleraj Li.
Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
12 Li chanje; Li gide l vire tounen pou l kab fè nenpòt sa Li kòmande l sou tout sifas tè a.
De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
13 Se swa pou koreksyon, oswa pou mond Li an, oswa pou lanmou dous Li a, Li fè sa vin rive.
Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
14 “Tande sa byen, O Job; Kanpe, e obsève mèvèy Bondye yo.
Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
15 Èske ou konnen kijan Bondye etabli tout sila yo, e fè ekleraj nan nwaj Li yo vin limen?
Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
16 Èske ou konnen bagay a chak kouch nan nwaj yo, mèvèy a Sila a ki pafè nan konesans?
Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
17 Poukisa vètman ou cho lè tè a kalm akoz van sid la?
Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
18 Èske ou menm tou, ansanm avè L, ka ouvri syèl yo ki gen gran fòs tankou yon miwa metal ki fann nan dife?
Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
19 Enstwi nou kisa pou nou ta pale Li; paske akoz fènwa a, nou pa kab byen ranje ka nou.
Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
20 Èske yo va di Li ke mwen ta renmen pale? Oswa èske yon nonm ta pito di ke li ta vle vin anglouti nèt?
Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
21 “Alò lezòm pa wè limyè ki klere nan syèl yo sof ke van an fin pase e eklèsi nwaj yo.
Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
22 Sòti nan nò, se reyon majeste an lò; Bondye antoure ak majeste etonnan.
I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
23 Toupwisan an, —nou pa kab jwenn Li. Li egzalte nan pouvwa Li. Jistis Li ak ladwati Li gran; Li pa janm oprime.
den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
24 Se pou sa lezòm plen lakrent ak respe Li; Li pa konsidere okenn moun ki saj nan kè.”
Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.

< Jòb 37 >