Jòb 32
1 Konsa, twa mesye sila yo te sispann reponn Job, akoz li te dwat nan pwòp zye pa li.
Då vände de tre män åter att svara Job; efter han höll sig rättfärdigan.
2 Men kòlè a Élihu, fis a Barakeel la, Bizit nan fanmi a Ram nan, te brile kont Job. Kòlè li te brile paske li te jistifye pwòp tèt li devan Bondye.
Men Elihu, Baracheels son, af Bus af Kams slägte, vardt vreder uppå Job, att han höll sina själ rättfärdigare än Gud.
3 Epi kòlè li te brile kont twa zanmi li yo akoz yo pa t jwenn bon repons, men karema, yo te kondane Job.
Ock vardt han vred uppå de tre hans vänner, att de intet svar funno, och dock fördömde Job.
4 Alò, Élihu te tann yo fini pou pale ak Job, akoz yo menm te gen anpil ane pi gran pase li.
Ty Elihu hade bidt, så länge de hade talat med Job, efter de voro äldre än han.
5 Konsa, lè Élihu te wè ke pa t gen repons ki rete nan bouch a twa mesye yo, kòlè li te brile.
Derföre, då, han såg, att intet svar var i de tre mäns mun, vardt han vred.
6 Pou sa, Élihu, fis a Barakeel la, Bizit la, te pale klè. Li te di: “Mwen jèn selon ane yo, e nou menm, nou granmoun. Akoz sa a, mwen te krent pou di nou sa ke m t ap panse a.
Och så svarade Elihu, Baracheels son, af Bus, och sade: Jag är ung, och I ären gamle, derföre hafver jag skytt, och fruktat bevisa min konst på eder.
7 Mwen te reflechi ke se laj ki te dwe pale, ke anpil ane yo ta dwe bay sajès.
Jag tänkte: Låt åren tala, och åldren bevisa vishet.
8 Men se yon lespri ki nan lòm, e se souf a Toupwisan an ki bay yo bonkonprann.
Men anden är i menniskone, och dens Allsmägtigas Ande gör henne förståndiga.
9 Anpil ane pa vle di saj, ni pa fwa, se pa granmoun ki konprann sa ki dwat.
Mästarena äro icke de visaste, och de gamle förstå icke hvad rätt är.
10 Pou sa, mwen di nou ‘koute mwen; mwen menm tou va di nou sa ke m panse.’
Derföre vill jag ock tala; hör härtill, jag vill ock bevisa mina konst.
11 “Gade byen, mwen te tann pawòl nou yo. Mwen te koute byen rezonman pa nou yo, pandan nou t ap reflechi sou sa pou nou ta di.
Si, jag hafver bidt, medan I talat hafven; jag hafver gifvit akt på edart förstånd, tilldess I hafven gjort en ända på edart tal.
12 Menm mwen te swiv nou byen pre; anverite, pa t gen pèsòn ki te vin genyen Job. Nanpwen moun ki te byen reponn pawòl li yo.
Och jag hafver haft akt uppå eder, och si, ingen är ibland eder, som Job straffa, eller till hans ord svara kan.
13 Pran atansyon nou pa di: ‘Nou jwenn sajès. Se Bondye ki pou korije l, se pa lòm.’
I mågen tilläfventyrs säga: Vi hafve drabbat på vishetena, att Gud hafver bortkastat honom, och ingen annar.
14 Paske pawòl li yo pa t pale kont mwen menm, ni mwen p ap reponn li ak diskou pa nou yo.
Det talet gör mig icke fyllest; jag vill intet svara honom, efter som I taladen.
15 “Yo etonnen nèt; yo pa reponn ankò. Yo pa gen mo ki pou di.
Ack! de uppgifvas, och kunna intet mer svara; de kunna intet mer tala.
16 Èske se tann, pou m ta tann akoz yo pa pale? Akoz yo rete e pa reponn ankò?
Efter jag nu bidt hafver, och de kunna intet tala; förty de stå tyste, och svara intet mer;
17 Mwen menm tou va reponn pou kont mwen, mwen osi va bay pozisyon pa m.
Vill jag dock svara min part, och bevisa mina konst;
18 Paske mwen chaje ak pawòl. Lespri m anndan mwen bourade m.
Ty jag är så full med ordom, att min ande ängslas i minom buk.
19 Men gade, lestonmak mwen tankou diven san mwayen respire; tankou po diven nèf, li prèt menm pou pete.
Si, min buk är såsom must, dem tilltäppt är, hvilken ny fat sönderslår.
20 Kite mwen pale pou m kab jwenn soulajman; kite mwen ouvri lèv mwen pou bay repons.
Jag måste tala, att jag må få andas; jag måste upplycka mina läppar och svara.
21 Alò, pa kite mwen pran pati a okenn moun, ni flate pèsòn.
Jag vill på ingens person se, och ingo mennisko till vilja tala;
22 Paske mwen pa konn flate moun, sof Sila ki kreye mwen an, ta vin ranmase m fè m ale.”
Förty jag vet icke, om jag så gjorde, om min skapare innan en kort tid mig borttagandes vorde.
