Jòb 3
1 Lè l fini, Job te ouvri bouch li e te modi jou li te fèt la.
Derefter upplät Job sin mun, och förbannade sin dag;
2 Job te di:
Utbrast, och sade:
3 “Kite jou ke m te dwe fèt la peri, ak nwit ki te anonse ‘se yon gason ki fèt la.’
Den dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad.
4 Ke jou sa a kapab vin fènwa nèt. Pa kite Bondye anwo a pran swen li, ni limyè vin klere sou li.
Den samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom.
5 Kite fènwa avèk gwo tenèb reklame li. Kite fènwa jou sa a modi li.
Mörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig.
6 Selon nwit sa a, kite tenèb sezi li. Kite li pa gen rejwisans nan jou ane a. Kite li pa antre nan chif ki konte mwa yo.
Den samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet.
7 Koute byen, kite nwit sa a rete esteril. Pa kite okenn kri lajwa antre ladann.
Si, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti.
8 Kite sila ki konn modi jou yo modi jou sa a, sila ki prè pou fè Levyatan leve kò l.
De der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan.
9 Kite zetwal lannwit li yo vin etenn. Kite li espere limyè, men pa twouve l. E kite li pa wè maten vin parèt,
Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn;
10 akoz li pa t fèmen ouvèti vant manman m, ni kache twoub devan zye m.
Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.
11 “Poukisa mwen pa t mouri lè m te fèt? Sòti nan vant li e mouri la menm?
Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?
12 Poukisa jenou yo te resevwa m, e poukisa tete a, pou m ta pran?
Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?
13 Paske koulye a mwen t ap gen tan kouche pou m jwenn lapè; mwen t ap dòmi depi lè sa a e mwen t ap twouve repo,
Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;
14 ansanm ak wa ak konseye latè ki te rebati ansyen mazi yo pou kont yo;
Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;
15 oswa avèk prens ki te gen lò yo, ki t ap plen lakay yo ak ajan;
Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;
16 Oswa kon yon fòs kouch ki kache, mwen pa t ap egziste, kon yon pitit ki pa t janm wè limyè.
Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.
17 La, mechan yo sispann fè laraj, e la moun fatige yo jwenn repo.
Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.
18 Prizonye yo alèz ansanm. Yo p ap tande vwa a sipèvizè a.
Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.
19 Ni piti, ni gran yo la. E esklav la lib de mèt li.
Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.
20 “Poukisa limyè bay a sila ki soufri a, e lavi a nanm anmè a,
Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;
21 ki anvi wè lanmò, men nanpwen, e fouye plis pou twouve li pase trezò kache,
(De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;
22 ki rejwi anpil e fè lwanj lè yo rive nan tonbo a?
De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena; )
23 Poukisa limyè bay a yon nonm ak chemen an kache a, ke Bondye te jennen tout kote a?
Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder?
24 Paske soupi mwen yo parèt menm moman manje a rive devan ze m. Epi kri mwen yo vide tankou dlo.
Förty min suckan är min dagliga spis; mine tårar äro min dryck.
25 Paske sa m krent lan te vini sou mwen. Sa ke m pa vle wè a te tonbe sou mwen.
Ty det jag fruktade, det är kommet öfver mig; och det jag räddes, hafver råkat på mig.
26 Mwen pa alèz, ni mwen pa anpè. Mwen pa jwenn repo, ni m pa kal, men se boulvèsman ki vin parèt.”
Var jag icke lyckosam? Var jag icke stilla? Hade jag icke goda ro? Och sådana oro kommer.
