Jòb 29
1 Ankò, Job te reprann diskou. Li te di:
Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 “O ke m te menm jan ke m te ye nan mwa lontan yo! Kon nan jou ke Bondye te bay rega sou mwen yo;
Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
3 Lè lanp Li yo te briye sou tèt mwen, e pa limyè Li, mwen te mache pase nan fènwa a;
då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
4 Jan mwen te ye nan pi bèl nan jou mwen yo, lè amitye Bondye te sou tant mwen an;
Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
5 lè Toupwisan an te toujou avè m, e pitit mwen yo te antoure mwen;
då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
6 lè pa mwen yo te benyen nan bè e wòch la t ap vide ban mwen gwo flèv lwil!
då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
7 Lè m te konn sòti nan pòtay lavil la, pou m te gen chèz mwen sou plas la.
När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
8 Jennonm yo te wè m, e te kache kò yo, e granmoun yo te konn leve kanpe.
då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
9 Prens yo te sispann pale e te mete men yo sou bouch yo.
Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
10 Vwa a moun pwisan yo te rete, e lang yo te kole anlè nan bouch yo.
furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
11 Paske lè zòrèy la te tande m, li te rele m beni, e lè zye a te wè m, li te fè temwayaj benediksyon,
Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
12 akoz mwen te delivre malere ki te kriye pou sekou, avèk òfelen ki pa t gen moun pou ede l la.
ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
13 Benediksyon a sila ki te prèt pou peri yo te rive sou mwen e mwen te fè kè vèv la chante avèk jwa.
Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
14 Mwen te abiye nan ladwati e li te kouvri m; jistis mwen te tankou yon manto, avèk yon tiban.
I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
15 Mwen te sèvi kon zye pou avèg yo, e pye pou sila bwate yo.
Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
16 Mwen te yon papa pou malere a, e ka ke m pa konnen an, mwen te chache twouve bout li.
Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
17 Mwen te kase machwè a mechan an e mwen te retire viktim nan anba dan l.
Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
18 Konsa, mwen te reflechi, “Mwen va mouri nan pwòp kay mwen, e mwen va kontwole jou m yo anpil tankou sab.”
Jag tänkte då: "I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
19 Rasin mwen gaye tankou dlo e lawouze kouche tout lannwit sou branch mwen yo.
Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
20 Fòs mwen toujou nèf, e banza m renouvle nan men m.’
Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand."
21 “Moun yo te koute e te tann. Yo te sispann pale pou tande konsèy mwen.
Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
22 Apre pawòl pa m, yo pa t pale ankò, e pawòl mwen yo te etonnen yo.
Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
23 Yo te tann mwen tankou lapli. Yo te ouvri bouch yo pou bwe, konsi se pou lapli nan sezon prentan.
De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
24 Mwen te souri sou yo lè yo pa t kwè, e limyè a figi m pa t janm vin ba.
När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
25 Mwen te chwazi yon chemen pou yo, te chita tankou chèf, e te demere tankou wa pami sòlda yo, tankou yon moun ki bay rekonfò a sila ki andèy yo.”
Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
