Jòb 26
1 Epi Job te reponn:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Kèl kalite èd ou ye pou fèb yo! Kèl sekou ou te bay a bra ki te san fòs la!
Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
3 Kèl konsèy ou te bay a sila ki san sajès la! Kèl kalite bèl eklèsisman ou te bay an abondans!
Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
4 Se a kilès ou t ap eksprime pawòl sa yo menm? Epi se lespri a kilès ki te enspire ou menm?
Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
5 Lespri mò yo tranble anba dlo yo avèk tout sila ki rete ladann yo.
Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol h7585)
7 Li lonje rale zetwal nò a sou espas vid. Li fè mond lan pandye san anyen pap kenbe l.
Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
8 Li vlope dlo yo nan nwaj Li yo, e nwaj la pa pete anba fòs yo.
Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
9 Li fè kache figi gwo lalin nan e gaye nwaj Li sou li.
Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
10 Li te trase yon lizyè sou sifas dlo yo, ak pou limit tenèb la ak limyè a.
En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
11 Pilye syèl yo tanmen tranble, e yo etone lè L repwòche yo.
Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
12 Ak pwisans Li, li kalme lanmè a, e ak bon konprann Li, li te brize Rahab.
Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
13 Ak souf Li, li dekore syèl yo. Se men L ki te frennen sèpan ki t ap sove ale a.
Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
14 Gade byen, sa se yon ti kras bagay de tout chemen L yo. Epi a la ti kras souf pawòl nou konn tande de Li! Men tonnè pwisans Li an! Se kilès ki kab konprann li?
Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
