< Jòb 12 >
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Anverite, konsa, se nou menm ki se pèp la. Se ak nou menm tout sajès ap mouri!
Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
3 Men mwen gen lespri menm tankou ou; mwen pa pi ba pase ou. Epi se kilès ki pa konnen bagay parèy a sila yo?
Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
4 Mwen se yon blag devan zanmi mwen yo, sila ki te fè apèl Bondye a, e Li te reponn li an. Nonm nan ki dwat e san tò a vin yon blag.
Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
5 Sila ki alèz la ri sou malè a; men l ap tan pye l chape.
Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
6 Tant volè a fè pwofi, e sila ki pwovoke Bondye byen alez. Se nan men yo pote dye pa yo.
Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
7 “Alò, mande bèt yo menm pou yo kab enstwi ou; ak zwazo syèl yo; kite yo pale ou.
Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
8 Oswa, pale ak tè a e kite li enstwi ou. Kite pwason lanmè yo fè deklarasyon pou ou.
eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
9 Se kilès pami tout sila yo ki pa konnen ke se men SENYÈ a ki fè sa?
Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
10 Nan men a Sila poze lavi a tout sa ki viv la, ansanm ak souf tout limanite a.
I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
11 Èske zòrèy la pa pase a leprèv tout pawòl, menm jan ke bouch la goute manje li a?
Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
12 Sajès rete ak granmoun; yon lavi ki long gen bon konprann.
Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
13 “Avèk Bondye se sajès ak pwisans. A Li menm se konsèy avèk bon konprann.
Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
14 Gade byen, se Li menm ki detwi; e sa p ap kab rebati. Li mete yon nonm nan prizon, e nanpwen lage pou li.
Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
15 Gade byen, Li anpeche dlo yo, e yo seche nèt; Li voye yo deyò pou yo inonde latè a.
Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
16 Avèk Li menm se fòs ak sajès pwofon; sa ke lòt moun egare ak sila ki egare yo, tou de se pou Li.
Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
17 Li fè konseye yo mache pye atè e fè jij yo antre nan foli.
Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
18 Li detache chenn ki mare wa yo, e mare senti yo ak yon sentiwon.
Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
19 Li fè prèt yo mache san rad, e boulvèse sila ki ansekirite yo.
Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
20 Li fè moun konfyans pa kab pale, e retire bon jijman a ansyen yo.
Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
21 Li vide mepriz sou prens yo, e lache senti a pwisan yo.
Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
22 Li devwale mistè ki nan tenèb yo, e mennen fènwa pwofon yo antre nan limyè a.
Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
23 Li fè nasyon yo vin gran, e Li detwi yo. Li fè nasyon yo grandi, e Li mennen yo ale.
Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
24 Li rache lespri a chèf pèp latè yo, e fè yo egare nan yon savann san chemen.
Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
25 Yo tatonnen nan fènwa a san limyè. Li fè yo kilbite tankou moun sou.
De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.