Sòm 124

1 Se yon chante David pou yo chante lè y'ap moute lavil Jerizalèm. Si Seyè a pa t' kanpe pou nou, ki jan sa ta ye! Se pou pèp Izrayèl la rekonèt sa.

En visa Davids i högre choren. Om Herren icke med oss vore; så säge Israel.

2 Wi, si Seyè a pa t' kanpe pou nou, lè moun yo te leve dèyè nou an,

Om Herren icke med oss vore, när menniskorna sig emot oss sätta,

3 yo ta vale nou tou vivan, lè yo te move sou nou an.

Så uppsvulge de oss lefvande, då deras vrede sig öfver oss förgrymmar;

4 Dlo ta kouvri nou, lavalas ta pase sou nou.

Så fördränkte oss vatten; strömmar ginge öfver våra själar;

5 Wi, lavalas ta pote nou ale.

Vatten ginge allt för högt öfver våra själar;

6 Ann fè lwanj Seyè a ki pa kite lènmi nou yo devore nou.

Lofvad vare Herren, att han icke gifver oss till rofs uti deras tänder.

7 Nou chape tankou yon ti zwezo ki chape soti nan pèlen chasè. Fil pèlen an kase. Nou chape, n' ale.

Vår själ är undkommen, såsom en fogel ens foglafängares snaro; snaran är söndergången, och vi äre löse.

8 Se Seyè a k'ap pote nou sekou, se li menm ki fè syèl la ak latè a.

Vår hjelp står i Herrans Namn, den himmel och jord gjort hafver.