Sòm 102

1 Lapriyè yon moun ki anba tray. Li pa kapab sipòte ankò. L'ap rakonte Bondye ka li. Seyè, koute m' non lè m'ap lapriyè, se pou rèl mwen rive nan zòrèy ou.

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

2 Pa vire do ban mwen lè mwen nan traka. Panche zòrèy ou bò kote m'. Prese vin reponn mwen lè m'ap rele ou.

HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

3 Lavi m' ap disparèt tankou lafimen. Mwen gen yon lafyèb nan zo.

Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

4 Mwen anba gwo kou. Mwen tankou zèb koupe k'ap cheche. Mwen sitèlman boulvèse, mwen pa menm chonje manje.

Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

5 Mwen tounen zo ak po tèlman m'ap plenn.

Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

6 Mwen sanble yon tako savann, mwen tankou frize ki rete nan vye kay kraze.

För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

7 Mwen pa ka dòmi, mwen tankou yon zwezo ki pou kont li sou yon do kay.

Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

8 Tout lajounen lènmi m' yo ap joure m'. Moun k'ap pase m' nan rizib yo pran non m' sèvi jouman.

Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

9 Se sann dife ki tout manje m'. Dlo nan je m' fè yon sèl ak dlo m'ap bwè.

Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

10 Ou sitèlman ankòlè, ou sitèlman fache, ou pran m', ou voye m' jete byen lwen.

Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

11 Kò m' ap tchoule tankou solèy k'ap kouche. M'ap cheche tankou zèb.

för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

12 Men ou menm, Seyè, w'ap gouvènen pou tout tan. Pitit an pitit y'ap chonje non ou!

Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

13 W'a leve, w'a gen pitye pou lavil Siyon an, paske li lè pou ou gen pitye pou li. Jou a rive.

Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

14 Moun k'ap sèvi ou yo renmen lavil Siyon an. Kè yo fè yo mal pou yo wè jan l'ap fini.

Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

15 Lè sa a, moun lòt nasyon yo va gen krentif pou Seyè a, tout wa ki sou latè va pè bèl pouvwa li.

Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

16 Seyè a va rebati lavil Siyon, l'a fè wè jan li gen pouvwa.

Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

17 L'a pran ka moun ki san sekou yo lè y'a lapriyè, wi, li p'ap meprize lapriyè yo.

när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

18 Se pou yo ekri sa pou timoun k'ap vini yo ka konnen l', pou timoun ki poko fèt yo ka fè lwanj li.

när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

19 Seyè a rete anwo nan kay ki apa pou li a, li gade anba, li rete anwo nan syèl la, l'ap gade sou latè,

Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

20 pou l' tande jan prizonye yo ap plenn, pou l' delivre moun yo kondannen amò yo.

att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

21 Konsa, moun va nonmen non Seyè a nan tout lavil Siyon an. Y'a fè lwanj li nan lavil Jerizalèm,

för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

22 lè tout nasyon yo ak tout gouvènman ki sou latè yo va sanble pou sèvi Seyè a.

på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

23 Mwen te jenn gason toujou lè Seyè a kraze kouraj mwen: li koupe sou lavi m'.

när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

24 Mwen di: Bondye mwen, ou menm k'ap viv pou tout tan, pa pran m' koulye a. Mwen jenn gason toujou.

Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

25 Se ou menm, Seyè, ki te kreye latè nan tan lontan. Se avèk men ou ou te fè syèl la.

Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

26 Yo gen pou yo disparèt, men ou menm w'ap toujou la. Yo gen pou yo vin vye tankou rad. W'ap chanje yo tankou yo chanje rad, w'a mete yo sou kote.

I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

27 Men ou menm, ou p'ap janm chanje, ou p'ap janm mouri.

de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

28 Pitit sèvitè ou yo va rete nan peyi a san danje. Pitit pitit yo va toujou viv devan je ou.

Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.