Pwovèb 1
1 Men pwovèb Salomon, pitit David la, ki te wa peyi Izrayèl.
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 Pwovèb sa yo la pou fè moun konnen sa ki rele gen sajès ak bon levasyon, pou yo konprann lè moun lespri ap pale ak yo.
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 Pwovèb sa yo la tou pou moutre moun jan pou yo viv avèk konprann, pou yo gen bon kondit, pou yo pa fè lenjistis, pou yo mache dwat nan lavi.
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 Y'ap louvri lespri moun ki manke konprann, y'ap bay jenn gason yo konesans ak konprann.
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 Se pou moun ki gen konesans koute sa ki nan pwovèb yo, pou yo ka mete sou sa yo konnen deja. Se pou moun ki gen lespri koute sa ki nan pwovèb yo, pou yo ka konnen ki jan pou yo mennen bak yo pi byen,
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 konsa, y'a ka konprann sans tout pwovèb ak tout parabòl, sans tout pawòl k'ap soti nan bouch moun ki gen bon konprann yo ak koze tout moun pa ka konprann.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 Lè ou gen krentif pou Bondye, se lè sa a ou konmanse gen konesans. Moun fou pa konn valè sa yo rele gen konesans, yo refize aprann.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 Pitit mwen, koute papa ou non lè l'ap ba ou bon levasyon! Pa janm bliye sa manman ou te moutre ou!
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 Menm jan bèl foula mare nan tèt ak kolye pase nan kou bay pi bèl aparans, konsa tou konsèy papa ou ak manman ou ap fè anpil pou ou.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 Pitit mwen, lè moun k'ap fè sa ki mal vle detounen ou, pa kite yo pran tèt ou.
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 Si yo di ou: Vini ak nou non! Ann anbiske kò nou pou n' touye moun. Ann pare pèlen pou nou pran inonsan yo, san yo pa gen anyen ak nou.
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
12 Ann vale yo tou vivan, tankou simityè ki pa janm refize mò. Ann vale yo tout ankè tankou kadav y'ap antere. (Sheol h7585)
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 N'a jwenn tout kalite gwo richès, n'a plen kay nou ak tout bagay n'a pran.
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 W'a jwenn pa ou nan tou sa n'a pran. Va gen yon sèl kès pou nou tout.
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 Pitit mwen, pa mache avèk moun konsa! Pa mete pye ou kote moun sa yo pase!
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 Yo toujou dèyè pou fè sa ki mal. Pou ti krik ti krak, yo mete san deyò.
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 Kisa ou konprann ou fè lè ou kite zwezo wè ou ap tann pèlen pou li?
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 Se konsa moun sa yo pran nan pèlen yo menm yo pare a. Yo tonbe nan pyèj yo mete a, yo mouri.
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 Nan chache genyen sa ki pa pou ou, se ou ki lakòz malè rive ou. Se sa menm ki pou rive tout moun ki pa wè pase vòlò.
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 Koute byen. Sajès ap rele nan lari, l'ap pale byen fò sou plas piblik.
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 L'ap rele nan tout kalfou, nan pòtay lavil yo, toupatou kote tout moun ka tande.
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 L'ap di: Bann egare! Kilè n'a sispann renmen fè tenten? Kilè n'a sispann pran plezi nou nan pase tout bagay nan betiz? Kilè moun fou yo va soti pou yo aprann?
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 Se pou n' koute m' lè m'ap rale zòrèy nou. M'ap di nou tou sa ki nan tèt mwen, m'ap fè nou konnen tou sa m' konnen.
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 Ki jan nou ye konsa? Mwen rele nou, nou fè tankou nou pa tande m'. Mwen lonje men ban nou, nou fè tankou nou pa wè m'.
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 Anhan! Se konsa sa ye? Nou voye tout konsèy mwen te ban nou yo jete byen lwen nou. Nou refize kite m' korije nou.
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 Konsa, lè n'a nan ka, m'a ri nou. Lè malè va fè nou tranble, m'a pase nou nan rizib.
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 Lè malè va tonbe sou nou tankou yon van siklòn, lè tray va pase sou nou tankou yon toubouyon, lè lapenn ak kè sere va pran nou,
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 le sa a, n'a rele m', mwen menm yo rele sajès, men mwen p'ap reponn nou. N'a mache chache m' toupatou, men nou p'ap jwenn mwen.
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 Nou pa t' vle wè konesans, nou te toujou refize gen krentif pou Bondye.
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 Nou pa t' janm vle koute konsèy m' t'ap ban nou, nou te toujou derefize koute m' lè m' t'ap korije nou.
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 Se pou nou rekòlte sa nou te simen an. Se pou nou sibi konsekans vye konsèy nou t'ap swiv yo.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 Moun ki san esperyans yo mouri paske yo refize aprann. Bann moun fou yo menm, yo pa pran anyen pou anyen, se sa k'ap pèdi yo tou.
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 Men, moun ki koute sa m' di yo jwenn lasirans, y'a viv ak kè poze, yo p'ap bezwen pè anyen.
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
