Plenn 5
1 Seyè, gade sa ki te rive nou non! Voye je gade nou. Wè nan ki mizè nou ye!
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Peyi nou an nan men moun lòt nasyon! Yo pran kay nou pou yo.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Nou se timoun san papa. Manman nou tankou fanm ki pèdi mari yo.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 Se achte pou n' achte dlo pou nou bwè. Si nou pa gen lajan, nou pa jwenn bwa pou nou boule.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 N'ap travay di tankou bourik, tankou bèf kabwa. Nou bouke, nou pa ka pran kanpo.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Pou nou ka jwenn manje pou nou manje nou blije ap lonje men bay peyi Lejip ak peyi Lasiri.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Zansèt nou yo fè peche. Yo pa la ankò! Se nou menm k'ap peye pou sa yo te fè.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Moun k'ap gouvènen nou yo se esklav yo ye. Pesonn pa ka delivre nou anba men yo.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 Se gwo danje lè nou soti al dèyè manje. Ansasen toupatou nan peyi a.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Grangou ban nou lafyèb. Kò nou cho kou dife.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Yo fè kadejak sou madanm nou sou mòn Siyon an. Nan tout ti bouk peyi Jida yo yo kenbe pitit fi nou yo.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Yo pran chèf nou yo, yo pann yo. Yo derespekte granmoun nou yo.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Yo fòse jenn gason nou yo rale moulen. Ti gason nou yo ap titibe anba gwo chay bwa.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 Granmoun yo pa chita nan pòtay lavil la ankò. Jennmoun nou yo pa chante ankò.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Pa gen kè kontan lakay nou. Nou pa danse ankò! Lapenn plen kè nou!
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 Tou sa ki te konn ban nou kè kontan disparèt. Nou te peche, malè tonbe sou nou.
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Nou malad nan fon kè nou, nou pa ka wè tèlman n'ap kriye,
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 paske mòn Siyon an tounen savann. Se bèt nan bwa ase ki rete la.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Men ou menm, Seyè, ou wa pou tou tan. W'ap gouvènen jouk sa kaba.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Poukisa ou lage nou pou tout tan sa a? Gen lè ou p'ap janm chonje nou ankò!
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Seyè, fè nou tounen vin jwenn ou non! Fè nou tounen vin jwenn ou! Fè nou viv jan nou te konn viv nan tan lontan an non!
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 Eske ou voye nou jete pou tout bon? Pou di ou p'ap janm sispann fache sou nou?
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
