Plenn 3
1 Mwen se yon nonm ki konnen mizè moun gen pou pase lè Bondye ankòlè sou yo, lè Bondye ap pini yo.
Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
2 Li trennen m', li fè m' mache nan fènwa san yon ti limyè pou klere m'.
Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
3 Tout lajounen, l'ap plede bat mwen san rete.
Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
4 Po kò m' fin chire, vyann mwen parèt deyò konsa. Li kraze tout zo nan kò m'.
Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
5 Li fèmen m' nan yon koridò mizè ak lafliksyon.
Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
6 Li fè m' rete kote ki fènwa a tankou moun mouri yo.
Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
7 Li moute yon miray, li fèmen kote m' ye a, m' pa ka chape. Li mare m' ak gwo chenn.
Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
8 Tout rele mwen rele byen fò, pesonn p'ap tande m'.
Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
9 Li simen gwo wòch toupatou sou wout mwen. Kote m' vire, chak pa mwen fè, m' bite.
Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
10 Tankou yon lous, li biske kò l', l'ap veye m'. Tankou yon lyon, li kache, l'ap tann mwen.
Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
11 Li fè m' tonbe nan bwa. Li filange tout kò m'. Lèfini, li lage m'.
Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
12 Li mete flèch nan banza li, li vize. Se sou mwen l'ap voye yo.
Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
13 Li fè flèch li yo antre fon nan kò m'.
Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
14 Tout moun nan peyi a ap pase m' nan betiz. Se toutan y'ap fè chante sou mwen.
Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
15 Li plen vant mwen ak manje anmè kou fyèl. Li fè m' bwè labsent jouk mwen sou.
Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
16 Li fwote tout figi m' atè, li fè m' kase dan m' nan wòch.
Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
17 Mwen pa konnen sa yo rele kè poze. Mwen bliye sa yo rele kè kontan.
Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
18 Mwen di: M' pa gen lontan pou m' viv ankò. M' pèdi tout espwa mwen te gen nan Bondye.
Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
19 Lè m' chonje nan ki mizè mwen ye, jan m'ap mache pwonmennen san rete, se tankou yon labsent, yon fyèl m'ap vale.
Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
20 Wi, lè m' chonje sa, kè m' sere, m' santi kè m' ap rache
Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
21 Men, mwen reprann kouraj lè m' chonje yon sèl bagay.
Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
22 Seyè a pa janm sispann renmen nou. L'ap toujou gen pitye pou nou.
Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
23 Tankou solèy la ki leve chak maten konsa tou l'ap toujou kenbe pawòl li.
Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
24 Mwen di: Se Seyè a ki tout mwen. Se nan li mwen mete tout espwa m'.
Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
25 Seyè a bon pou tout moun ki mete konfyans yo nan li, pou moun k'ap konte sou li.
Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
26 Sa bon pou nou rete dousman ap tann li vin delivre nou.
Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
27 Sa bon pou nou aprann sipòte depi nou tou jenn.
Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
28 Lè Bondye ap manyen ak nou, ann chita pou kont nou san di anyen.
Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
29 Nou pa bezwen plenyen. Nou pa janm konnen, ka gen espwa toujou.
Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
30 Se pou n' pare figi n' pou n' pran souflèt. Se pou n' asepte tou sa yo fè nou.
Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
31 Bondye sèl Mèt la p'ap janm lage nou nèt.
Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
32 Li ka fè nou lapenn, men l'ap gen pitye pou nou paske li renmen nou anpil.
Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
33 Li pa pran plezi nan fè nou soufri, ni nan ban nou lapenn.
Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
34 Atò, se konnen Seyè a, Bondye sèl Mèt la, pa konnen lè y'ap kraze prizonye anba baton,
Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
35 lè yo derefize rekonèt dwa Bondye ban nou,
Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
36 lè y'ap bay move jijman nan tribinal! Atò, se konnen li pa konnen!
Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
37 Depi Bondye Sèl Mèt la pale, se fini! Sa l' di se sak fèt.
Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
38 Tou sa ki rive an byen osinon an mal, se li menm ki penmèt sa.
Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
39 Lè nou anba bwa pou peche nou yo sa nou bezwen plenyen fè!
Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
40 Annou gade jan n'ap mennen bak nou! Ann egzaminen byen jan n'ap viv la! Lèfini, ann tounen vin jwenn Bondye!
Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
41 Ann leve bra nou nan syèl la, ann lapriyè nan pye l'!
Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
42 Nou peche, nou kenbe tèt avè ou! Men, ou menm ou pa padonnen nou.
Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
43 Ou move pi rèd, ou fann nan kò nou! Ou te san pitye. Ou touye nou.
Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
44 Ou vlope kò ou nan yon gwo nwaj nwa pou lapriyè nou pa rive nan zòrèy ou.
Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
45 Ou fè nou tounen yon depotwa, yon pil fatra nan mitan lòt nasyon sou latè yo.
Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
46 Tout lènmi nou yo ap lave bouch yo sou nou.
Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
47 N'ap viv ak kè sote, si se pa lanmò, se gwo danje, se gwo malè!
Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
48 De je m' yo ap ponpe dlo tankou larivyè, lè m' wè malè ki tonbe sou pèp mwen an!
Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
49 Dlo ap koule nan je m' san rete. Li p'ap janm sispann,
Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
50 jouk jou Seyè a va rete nan syèl la, l'a voye je l' gade, l'a wè!
Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
51 Wi, kè m' fè m' mal pou m' wè sa ki rive moun lavil mwen yo!
Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
52 Yon bann moun ki pa vle wè m' san m' pa fè yo anyen pran kouri dèyè m' tankou yon zwazo y'ap chache pran.
Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
53 Yo lage m' tou vivan nan yon twou. Yo fèmen bouch twou a ak wòch.
De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
54 Dlo te prèt pou kouvri tèt mwen. Mwen di: Fwa sa a m' pran!
De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
55 Nan twou kote m' te ye a, Seyè, mwen rele ou!
Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
56 Ou tande vwa m'. Tanpri, pa bouche zòrèy ou lè m'ap lapriyè nan pye ou.
Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
57 Wi, lè m' rele ou, ou pwoche. Ou di m' mwen pa bezwen pè!
Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
58 Bondye Sèl Mèt, ou pran ka m' an konsiderasyon. Ou sove lavi m'.
Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
59 Seyè, ou wè tout lenjistis y'ap fè m'. Tanpri, defann kòz mwen.
Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
60 Ou wè jan yo soti pou pwofite sou mwen, jan y'ap fè konplo pou touye m'.
Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
61 Seyè, ou tande jan y'ap joure m'. Ou konnen konplo y'ap fè sou do m'.
Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
62 Tout lajounen, y'ap pale sou mwen, y'ap fè plan.
Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
63 Gade yo non! Depi maten jouk aswè yo chita ap fè chante sou do m'!
Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
64 Seyè, se pou ou pini yo pou tou sa yo fè.
Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
65 Madichonnen yo! Fè yo pèdi tèt yo!
Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
66 Move sou yo, Seyè! Pati dèyè yo! Disparèt yo sou latè!
Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
