Jòb 30
1 Men koulye a, moun ki pi jenn pase m' yo ap pase m' nan rizib. Papa yo se moun mwen pa t' pran pou anyen, moun mwen pa ta menm mete ak chen m' pou gade mouton.
Nu le de att mig, som yngre äro än jag; hvilkas fäder jag icke ville vårdat sätta ibland mins hjords hundar;
2 Epitou, yo te twò fèb pou fè anyen pou mwen. Se te yon bann gason san kouraj.
Hvilkas förmågo jag för intet höll; de icke till ålders komma kunde;
3 Mizè ak grangou te fini ak yo. Lannwit se grenn bwa yo te konn al souse nan savann kote moun pa rete.
De som för hungers skull och bekymmer ensamme flydde in i öknena, nyliga förderfvade och elände vordne;
4 Yo pran fèy raje pou yo manje. Ata rasin bayawonn pase.
De som nesslo uppryckte omkring buskarna, och enerötter var deras mat;
5 Kote yo pase moun mete yo deyò, yo rele bare dèyè yo tankou vòlè.
Och då de dem uppryckte, fröjdades de deröfver såsom en tjuf.
6 Yo te blije al rete nan twou wòch, nan twou tè sou bò ravin yo.
Vid de stygga bäcker bodde de, uti jordkulor och bergskrefvor;
7 Y'ap rele tankou bèt mawon nan raje a. Yo fè pil sou pil nan savann lan.
Emellan buskar ropade de, och ibland tistlar församlade de sig;
8 Se te yon bann sanzave ki pa t' menm gen non. Yo te mete yo deyò nan peyi a.
De lösa och föraktada menniskors barn, de som ringast voro i landena.
9 Koulye a, y'ap fè chante sou mwen. Y'ap bay istwa sou do m'.
Nu är jag deras strängaspel vorden, och måste vara deras nymäre.
10 Yo pè pwoche bò kote m' pou m' pa sal yo. Yo menm krache nan figi m'.
De styggas vid mig, och draga sig långt ifrå mig; och spara icke att spotta för mitt ansigte.
11 Paske Bondye kraze kouraj mwen, li lage m' atè, kifè, mapou tonbe, kabrit manje fèy li.
Ty han hafver spänt mina seno, och hafver ödmjukat mig; och lagt ett betsel i munnen uppå mig.
12 Bann moun sa yo leve dèyè m', y'ap fè m' kouri. Yo lage dèyè m' pou yo pran m'.
På högra sidone, der jag grönskades, satte de sig upp emot mig; och stötte mina fötter bort, och gjorde en väg öfver mig, till att förderfva mig.
13 Yo sènen m' toupatou pou yo ka fini avè m'. Pa gen pesonn pou di yo pa fè sa.
De hafva förspillt mina stigar; det var dem så lätt att göra mig skada, att de ingen hjelp behöfde dertill.
14 Yo pase nan fant barikad, yo tonbe sou mwen. Yo pilonnen m' anba pye yo.
De äro inkomne såsom genom stora refvor, och äro utan ordan infallne;
15 Yon sèl latranblad pran mwen. Tankou yon kout van li kraze kouraj mwen. Tankou yon nwaj k'ap pase, tout byen m' yo disparèt.
Förskräckelse hafver vändt sig emot mig, och såsom ett väder förföljt mina frihet, och såsom en löpande sky mina helso.
16 Koulye a, mwen prèt pou m' mouri. Lafliksyon ap fini avè m'.
Men nu utgjuter sig min själ öfver mig, och mine sorgedagar hafva fattat mig.
17 Lannwit, tout zo nan kò m' ap fè m' mal. Doulè ap manje m' anndan san rete.
Om nattena varda min ben allestäds igenomborrad; och de, som mig jaga, läggar sig intet till att sofva.
18 Bondye ponyen m' nan kòlèt, l'ap chifonnen tout rad sou mwen.
Genom stora kraft varder jag margalunda klädd; och de begjorda mig dermed, såsom igenom min kjortels hufvudsmog.
19 Li voye m' jete nan labou. Mwen pa pi bon pase pousyè tè ak sann dife.
Man hafver trampat mig i träck, och aktat mig lika emot stoft och asko.
20 Mwen rele nan pye ou, Bondye! Ou pa reponn mwen. Mwen kanpe devan ou, ou pa okipe m' menm.
Ropar jag till dig, så svarar du mig intet; går jag fram, så aktar du mig intet.
21 Ou pa menm moun lan ankò. W'ap malmennen m'. Ou soti pou pèsekite m' ak tout fòs ou.
Du äst mig förvänd till en grufveligan, och drager ditt hat till mig med dine hands starkhet.
22 Ou fè van pote m' ale. M'ap vole tankou pay. Ou voye yon van tanpèt boulvèse m'.
Du lyfter mig upp, och låter mig fara uppå vädrena, och försmälter mig krafteliga;
23 Wi, mwen konnen byen pwòp w'ap mennen m' pou m' al mouri, pou m' al sibi sò k'ap tann tout moun lan.
Ty jag vet, du öfverantvardar mig dödenom; der är det hus, som allom lefvandom förelagdt är.
24 Poukisa w'ap atake yon moun ki tou fin mouri, yon moun ki pa ka fè anyen ankò pase mande padon?
Dock räcker han icke sina hand ut in i benhuset, och de varda ej ropande öfver sitt förderf.
25 Eske mwen pa t' nan lapenn ansanm ak moun ki te nan mizè? Eske kè m' pa t' fè m' mal pou moun ki pa t' gen anyen menm yo?
Jag gret ju uti den hårda tiden, och min själ varkunnade sig öfver den fattiga.
26 Mwen t'ap tann kontantman, se malè ki vini. Mwen t'ap tann limyè, se fènwa ki kouvri m'.
Jag vänte det goda, och det onda kom; jag vänte ljuset, och mörkret kom.
27 Tout zantray mwen ap bouyi san rete. Chak jou m'ap soufri pi rèd.
Mina inelfvor sjuda, och hålla intet upp; mig är uppåkommen sorgetid.
28 M'ap mache kagou, san pesonn pou konsole m'. Mwen kanpe nan mitan tout moun, m'ap mande sekou.
Jag går bedröfvad, ändock jag på ingen vredgas; jag står upp i menighetene och ropar.
29 Vwa mwen tankou vwa koukou. Mwen rele tankou frize.
Jag är drakars broder, och strutsfoglars stallbroder.
30 Po m' vin tou nwa, l'ap dekale. Lafyèb ap manje m' nan zo.
Min hud öfver mig är svart vorden, och min ben är förtorkad af hetta.
31 Lontan se mizik gita ak fif ase ki te nan zòrèy mwen. Men, koulye a, se plenn, se kriye ase m'ap tande.
Min harpa är vorden en klagan, och min pipa en gråt.
