Jòb 19

1 Jòb pran lapawòl, li di konsa:

Job svarade, och sade:

2 -Manyè sispann vire lòlòj mwen non! Manyè sispann kraze kouraj mwen ak tout pawòl sa yo?

Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?

3 Tout tan n'ap plede joure m', n'ap trennen m' nan labou. Nou pa wont jan n'ap malmennen m' la a?

I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.

4 Menm si mwen ta fè sa m' pa t' dwe fè, ki jan pou sa ta ka fè nou mal?

Far jag vill, så far jag mig vill.

5 Nou konprann nou pi bon pase m'. Nou di se paske mwen antò kifè m'ap pase tray sa a.

Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.

6 Nou pa wè se Bondye k'ap manyen avè m'. Se li menm ki pran m' nan pèlen.

Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.

7 Si m' rele anmwe ansasen, pesonn p'ap reponn. Si m' mande jistis, pesonn p'ap kanpe pou defann mwen.

Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.

8 Bondye bare tout chemen devan mwen. M' pa ka pase. Li fè m' wè tou nwa devan mwen.

Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.

9 Li fè yo ban m' move non. Li fè m' pèdi tout byen m'.

Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.

10 Li minen m' tout jan. M'ap deperi. Li wete tout espwa m'. Mwen tankou yon pyebwa yo derasinen.

Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.

11 Bondye ankòlè nèt sou mwen. Li konsidere m' tankou yon lènmi.

Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.

12 Li voye yon bann malè sou mwen yon grenn kou, tankou yon lame k'ap atake m'. Yo rive sou mwen san m' pa wè sa. Yo sènen m' anndan lakay mwen.

Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.

13 Bondye fè frè m' yo renka kò yo sou mwen. Zanmi m' yo kouri pou mwen.

Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.

14 Tout fanmi mwen yo, tout bon zanmi m' yo disparèt. Moun mwen te konn resevwa lakay mwen bliye m'.

Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.

15 Ata sèvant lakay mwen pa rekonèt mwen. Pou yo, yo pa janm konnen m'.

Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.

16 Si mwen rele yon domestik, li pa reponn mwen. Mwen te mèt lapriyè nan pye l', li pa okipe m'.

Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.

17 Madanm mwen pa ka pran sant mwen. Ata pwòp pitit mwen yo pè pwoche bò kote m'.

Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.

18 Tout timoun ap pase m' nan betiz. Si m' fè yon ti kanpe, yo pase m' nan tenten.

Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.

19 Pi bon zanmi m' yo ap gade m' ak degoutans. Sa m' pi renmen yo ap pale sou do m'.

Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.

20 Mwen tounen zo ak po. Sa ki rete pou m' mouri a pa anyen.

Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.

21 Nou se zanmi m'. Pitye pou mwen! Pitye! Se Bondye menm ki leve men sou mwen.

Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.

22 Poukisa pou nou leve dèyè m' tou menm jan ak Bondye? Koulye a, nou pa pèsekite m' kont nou?

Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?

23 Si sèlman te gen yon moun pou kouche pawòl mwen yo, pou ekri yo sou papye,

Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;

24 pou grave yo ak sizo sou wòch plat, pou yo toujou rete make!

Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:

25 Mwen menm, mwen konnen moun ki gen pou vin pran defans mwen an byen vivan. Se li menm an dènye k'ap kanpe sou latè pou pale pou mwen.

Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;

26 Apre m' fin mouri, l'ap mete m' kanpe bò kote l'. M'a wè Bondye ak pwòp je m'.

Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.

27 Se mwen menm menm k'ap wè l'. Se p'ap yon lòt moun! Kè m' ap fann,

Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;

28 paske n'ap mande ki jan pou n' fè m' pase mizè ankò? Ki rezon n'ap jwenn nan mwen pou nou atake m'?

Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?

29 Men, atansyon pou se pa sou nou nepe a tonbe, lè Bondye va soti pou pini moun ki antò yo. Lè sa a, n'a konnen gen yon moun k'ap jije tout bon.

Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.