Jòb 17
1 Souf mwen prèt pou koupe. Mwen pa lwen mouri. Se pou simityè ase mwen bon.
Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
2 Kote m' vire, se moun k'ap pase m' nan betiz. Vye pawòl jouman yo enpoze m' dòmi.
Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
3 Ou mèt kwè m', Bondye! Se ou menm ankò ki pou bay garanti pou mwen. M' pa gen pesonn lòt ki ka tope ak yo.
Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
4 Ou fèmen lespri yo pou yo pa konprann. Pa kite yo gen rezon sou mwen.
Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
5 Pawòl la di: Yon moun ap fè gwo fèt pou zanmi l', epi pitit li yo ap mouri grangou anndan lakay li.
Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
6 Yo fè koze sou mwen nan pèp la. Yo vin krache nan figi m'!
Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
7 Mwen sitèlman nan lapenn, m' pa ka louvri je m'. Mwen fin tounen zo ak po. Ata lonbraj mwen pa fè!
Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
8 Moun k'ap mache dwat yo sezi lè yo wè sa. Inonsan yo fin debòde sou mechan an ki vire do bay Bondye.
Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
9 Moun k'ap mennen yon vi dwat, se yo ki gen rezon. Sa ki pa mete men yo nan ankenn move zafè kanpe pi rèd sou pozisyon yo.
Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
10 Nou tout mèt vin kanpe devan m', mwen p'ap jwenn yonn ladan nou ki gen bon konprann.
Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
11 Mwen fin viv! Tout plan m' te gen nan tèt mwen kraze. Mwen pa gen ankenn espwa ankò.
Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
12 Yo pretann lannwit se lajounen. Lè fènwa, yo di limyè a pa lwen.
Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
14 Mwen di tonm lan ou se papa m'. Mwen di vèmen ki pral manje m' yo: nou se manman m' ak sè m'.
Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
15 Kote ki gen espwa pou mwen ankò? Ki moun ki wè yon bon lavi pou mwen ankò?
Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
