અયૂબ 30
1 ૧ પરંતુ હવે જે મારા કરતાં ઉંમરમાં નાના છે જેઓના પિતાઓને હું મારા ટોળાંના કૂતરાઓની હરોળમાં પણ ન રાખું તેટલા નીચા ગણતો, તેઓ આજે મારી હાંસી કરે છે.
Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.
Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?
3 ૩ દુકાળ તથા ભૂખથી તેઓ લેવાઈ ગયા છે; ઉજ્જડ તથા વેરાન જગ્યાના અંધકારમાં તેઓ અરણ્યની સૂકી ધૂળ ખાય છે.
Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.
Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.
Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.
I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.
Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,
en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.
Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;
med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.
11 ૧૧ કેમ કે ઈશ્વરે પોતાની દોરી છોડીને મને દુઃખી કર્યો છે. અને લોકોએ મારી સામું પોતાનો બધો અંકુશ ગુમાવ્યો છે.
Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.
12 ૧૨ મારી જમણી બાજુએ હુલ્લડખોરો ઊઠે છે; તેઓ મને દૂર હાંકી કાઢે છે અને મારો નાશ કરવા તેઓ ઘેરો નાખે છે.
Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.
13 ૧૩ તેઓ રસ્તા તોડી નાખે છે જેથી હું ભાગી ન શકું. મારો નાશ કરવામાં તેઓ સફળ થયા છે. તેઓને કોઈની મદદની જરૂર નથી.
Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.
Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.
15 ૧૫ મારા માથે વિનાશ આવી પડ્યો છે. તેઓ પવનની જેમ મારા સ્વમાનને ઘસડી લઈ જાય છે. મારી આબાદી વાદળોની જેમ લોપ ગઈ છે.
Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.
Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.
Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.
18 ૧૮ મારા અતિ મંદવાડને કારણે મારાં વસ્ત્રો વેરવિખેર થઈ ગયાં છે. મારા વસ્ત્રના ગળાની પટ્ટી માફક તેઓએ મને ટૂંપો દીધો છે.
Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.
I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.
20 ૨૦ ઓ ઈશ્વર હું કાલાવાલા કરું છું, પણ તમે મારું સાંભળતા નથી. હું તમારી સમક્ષ આવીને ઊભો છું પણ તમે મારી સામે નજર કરતા નથી.
Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.
Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.
22 ૨૨ તમે મને વાયુમાં ઊંચો કરો છો તમે મને તેની પર સવારી કરાવો છો; તમે મને હવાના તોફાનમાં વાદળાની જેમ પિગળાવી નાખો છો.
Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.
Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.
Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?
Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?
Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.
Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.
28 ૨૮ હું સૂર્યના પ્રકાશ વિના શોક કરતો ફરું છું, હું જાહેર સભામાં ઊભો રહીને મદદ માટે બૂમો પાડું છું.
Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.
En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.
Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.
I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.
