Ἰώβ 35

1 ὑπολαβὼν δὲ Ελιους λέγει

Och Elihu svarade, och sade:

2 τί τοῦτο ἡγήσω ἐν κρίσει σὺ τίς εἶ ὅτι εἶπας δίκαιός εἰμι ἔναντι κυρίου

Håller du det för rätt, att du säger: Jag är rättvisare än Gud?

3 ἢ ἐρεῖς τί ποιήσω ἁμαρτών

Ty du säger: Ho blifver något räknad för dig? Hvad hjelper det, om jag håller mig ifrå synd?

4 ἐγὼ σοὶ δώσω ἀπόκρισιν καὶ τοῖς τρισὶν φίλοις σου

Jag vill svara dig med ordom, och dinom vännom med dig.

5 ἀνάβλεψον εἰς τὸν οὐρανὸν καὶ ἰδέ κατάμαθε δὲ νέφη ὡς ὑψηλὰ ἀπὸ σοῦ

Se upp till himmelen, och skåda; och se uppå skyarna, att de äro dig för höge.

6 εἰ ἥμαρτες τί πράξεις εἰ δὲ καὶ πολλὰ ἠνόμησας τί δύνασαι ποιῆσαι

Om du syndar, hvad kan du skaffa emot honom? Och om din ondska är stor, hvad kan du göra honom?

7 ἐπεὶ δὲ οὖν δίκαιος εἶ τί δώσεις αὐτῷ ἢ τί ἐκ χειρός σου λήμψεται

Och om du äst rättfärdig, hvad kan du gifva honom, eller hvad kan han taga af dina händer?

8 ἀνδρὶ τῷ ὁμοίῳ σου ἡ ἀσέβειά σου καὶ υἱῷ ἀνθρώπου ἡ δικαιοσύνη σου

Ene mennisko, såsom du äst, må din ondska något göra, och ene menniskos barne din rättfärdighet.

9 ἀπὸ πλήθους συκοφαντούμενοι κεκράξονται βοήσονται ἀπὸ βραχίονος πολλῶν

De samme måga ropa, när dem mycket öfvervåld sker, och ropa öfver de väldigas arm;

10 καὶ οὐκ εἶπεν ποῦ ἐστιν ὁ θεὸς ὁ ποιήσας με ὁ κατατάσσων φυλακὰς νυκτερινάς

De der intet säga: Hvar är Gud, min skapare, som sånger gör om nattena;

11 ὁ διορίζων με ἀπὸ τετραπόδων γῆς ἀπὸ δὲ πετεινῶν οὐρανοῦ

Den oss gör lärdare än djuren på jordene, och visare än foglarna under himmelen?

12 ἐκεῖ κεκράξονται καὶ οὐ μὴ εἰσακούσῃ καὶ ἀπὸ ὕβρεως πονηρῶν

Men de skola der ock ropa öfver de ondas högmod, och han skall intet höra dem;

13 ἄτοπα γὰρ οὐ βούλεται ὁ κύριος ἰδεῖν αὐτὸς γὰρ ὁ παντοκράτωρ ὁρατής ἐστιν

Ty Gud hörer icke fåfängelighetena, och den Allsmägtige ser der intet till.

14 τῶν συντελούντων τὰ ἄνομα καὶ σώσει με κρίθητι δὲ ἐναντίον αὐτοῦ εἰ δύνασαι αἰνέσαι αὐτόν ὡς ἔστιν

Nu säger du; Du ser honom intet; men en dom är för honom, allenast förbida honom.

15 καὶ νῦν ὅτι οὐκ ἔστιν ἐπισκεπτόμενος ὀργὴν αὐτοῦ καὶ οὐκ ἔγνω παραπτώματι σφόδρα

Om hans vrede icke så hastigt hemsöker, och intet sköter, att der så många laster äro,

16 καὶ Ιωβ ματαίως ἀνοίγει τὸ στόμα αὐτοῦ ἐν ἀγνωσίᾳ ῥήματα βαρύνει

Derföre hafver Job fåfängt öppnat sin mun; och gifver onyttig ord före med oförnuft.